Ny hemsida, ny verksamhet!

 Jag har äntligen haft sinnesro och dåligt väder nog att strukturera upp bloggen och göra om den till en riktig hemsida. Jag har länge tänkt göra om bloggen i wordpress och nu tog jag tag i det och passade på att göra det till en mer ordentlig firmasida på samma gång. Jag har lagt upp lite läsvärda artiklar, info om privatlektioner, kommande kurser i Malmö och sist men inte minst: Info om hundlägret som hålls i september!
Jag hoppas att ni gillar sidan och att den kan vara till hjälp. Den är inte riktigt klar utan jag kommer lägga till lite delar allteftersom, bland annat fyller jag på med träningsvideos och en webshop så fort jag fått ordning på systemet! Tills dess får ni hålla till godo med sidan som den är, kommentera gärna och säg vad ni tycker om nya upplägget och passa på att anmäla er till kurser och lägret om ni vill hitta på något kul med era hundar i sommar! Jag håller också på och planerar verksamheten inför hösten och kommer fortsätta jobba med Eva på Hundharmoni samt börja hålla kurser så smått i Malmö. Jag tror behovet av lättillgängliga kurser i Malmö är stort och hoppas kunna fylla en lucka som jag tycker finns. Tills vi ses igen önskar jag er alla en riktigt trevlig sommar!

Följ äventyret här: R+ Hundskola

Välkommen till Malmö Hundkamrater!

Igår var jag och YipYap på promenad med Malmö Hundkamrater och jag kunde glatt konstatera att jag hade en inte så rädd valp i kopplet. YipYap var glad och ivrig och inte alls rädd som han var tidigare i månaden. Han lekte med mig, skramlade med saker, ville hälsa på folk och fä och jag har sällan varit så lycklig. Jag har fokuserat mycket på att få honom att trivas i stan och att inte vilja fly så fort något obehagligt händer. Rundorna med Malmö Hundkamrater har varit helt fantastiska, jag och YipYap har lekt oss fram genom stan, i sällskap av trevliga hundar och deras människor.

Malmö Hundkamrater är ett initiativ som en vän till mig drog igång i vintras och som jag försökt engagera mig i så mycket jag hunnit. Tanken var att skapa ett promenadsällskap för folk som tränar med schyssta metoder och att promenaderna skulle bli en återkommande, spontan aktivitet som folk kunde gå på utan att det skulle krävas en massa planering och stök. Vi har haft en fast tid och plats och sen har det varit upp till folk att dyka upp. Ibland har det varit noll hundar på rundan, ibland en massa. Promenaden är allas ansvar och inte ett initiativ som några få ska hålla igång. Vår tanke har alltid varit att folk ska kunna gå dit när de ändå går sin kvällsrunda, är det någon där får man sällskap och bra träning. Syftet med promenaderna har alltid varit olika för varje ekipage.

Failing to plan is planning to fail

I helgen var jag och YipYap i Göteborg på Canis Klickertränarkurs. Det var andra träffen av fyra men eftersom jag gick min första helg i Växjö var det en helt ny grupp, ny plats och två nya instruktörer! Det var ett trevligt gäng och verkligen superproffsigt upplägg på kursen. Jag gillar Canistänket, som är väldigt noggrannt och med fokus på beteenden. Istället för att analysera en massa och spekulera i vad hunden tänker fokuserar de på vad hunden gör, eftersom det är det vi kan träna. Temat för helgen var Kriterier och loggföring och det känns som att det var precis det jag behövde just nu.

Jag har börjat lägga märke till flera väldigt tydliga brister i min egen träning och har på något vis varit medveten om vad det är som inte blir rätt. Ändå har jag inte riktigt kommit mig för att förändra träningen utan harvat på i rätt mycket samma spår trots att jag vet vad jag gör fel. Typiskt korkat beteende! Jag är glad att jag mer och mer lämnar gamla grubblerier bakom mig, jag analyserar inte längre sönder mina hundar (som jag gjorde förut) utan försöker fokusera på fyra väldigt viktiga punkter när det kommer till träningen. För oftast är det nånstans här det brister.

Timing - Hur bra klickar jag egentligen? Lyckas jag fånga precis det jag vill förstärka?
Kriterier - Vad måste hunden göra för att jag ska klicka? Har jag satt för höga krav? Eller för låga?

Förstärkningsfrekvens – Hur ofta kan jag klicka? Har jag satt tillräckligt bra kriterier och är skicklig nog på att klicka tillräckligt ofta för att hunden ska vilja fortsätta?

Förstärkningskvalitet – Hur mycket uppskattar hunden det jag försöker belöna med? Kommer hunden vilja göra samma beteende igen för att komma åt belöningen?

Vila is just a four letter word -Hur svårt kan det va?

Igår på hundkursens teoridel pratade vi avslappning och hur man bäst kan lära hundar som har svårt att koppla av att ta det lugnt. Jag tänkte mycket på det när jag kom hem och umgicks med mina hundar och nu när jag grubblat lite till har jag bestämt mig för att sluta se på YipYap som en hund som har särskilt svårt att koppla av och bestämt mig för att han nog visst får tillräckligt med vila. Oro över sånt här brukar inte göra mig till en bättre människa.

Än en gång är det hjärnspöken som ställer till det för mig, jag jämför två helt olika hundar. Väl medveten om att jag gör fel jämför jag hyfsat världsvana och trygga (kanske en smula lata) rottweilern Deus med bordercollien YipYap och då framstår han som ett rastlöst stressoffer. När jag tänker lite längre och inte behöver engagera mig i en valp som gnager på inredningen kommer jag fram till hur jag tror att lillen fungerar.

Att hantera rädslor del 1

Det är stundtals jobbigt, oftast roligt och varje dag oerhört lärorikt att ha tagit sig an en till hund. Förutom att det är spännande att ha valp så är ju Deus och YipYap föga förvånande väldigt olika. Det gäller såväl attityd när vi tränar som vardagliga beteenden som måste styras upp. Deus har alltid varit utåtagerande och skällt på saker han inte klarat av. Jag har sett honom rädd (som i att fly undan något) kanske tre gånger under hela tiden jag haft honom, YipYap är helt annorlunda. Jag har märkt hur han kopplar ihop rädslor och associerar en viss plats till något obehagligt. Har han väl blivit skrämd på ett ställe är det väldigt svårt att få honom på andra tankar. När jag häromdan hämtade honom hos hundvakt var han rädd för trafiken, för kanalen och för folk på gatan. YipYap som brukar älska alla som hälsar på honom, normalt är rätt obrydd om bilar och tycker om att bada ville nu bara fly.

Tio dagar med Emily Larlham

Det tar på krafterna att turnera landet runt och efter tio dagar med Emily Larlham behövde vi verkligen vila. Vi har åkt från Malmö till Göteborg, tillbaks till Malmö och till Stockholm och hem igen, tränat, pratat om och umgåtts med hundar dagarna i ända. Vi har träffat en massa fantastiska människor och hundar, sett nya platser, skrattat och lärt av varandra. När jag försökte sammanfatta dagarna precis när jag kommit hem var det totalt stopp. Det var för omtumlande och för mycket intryck för att bara sätta sig ner och skriva. Först nu ett par dagar senare kan jag formulera mig och ska försöka få ordning på vad det egentligen är jag lärt mig. [Sen ska det dröja ytterligare några veckor innan jag ska hinna med att uppdatera bloggen, händelserikt liv=ingen blogg]

Det känns som en evighet sedan jag hämtade Emily på flygplatsen och även om det är mindre än två veckor sen det första seminariet hölls i Malmö får jag tänka efter för att minnas klart. När jag började prata med Emily kunde jag inte förstå varför hon använde så mycket hjälper. Hon lockar och visar och jag har haft så svårt att förstå hur hon kan få hundarna att förstå vad hon menar och göra det självständigt trots att de fått så mycket hjälp i inlärningen. Hon beskrev det som att hundarna lärde sig hennes sätt, att de förstod att hon först lockade med godis, sen utan och sen minskade till ett handtecken och la på en verbal signal. Hon förklarade att det med hennes hundar gick väldigt fort att lära in nya trick.

Att sammanfatta två dagars inlärningspsykologi i ett inlägg -och att tillämpa det i praktiken

För en vecka sen var jag i Stockholm på seminarium med Bob Bailey som nog kan sägas vara en av världens duktigaste djurtränare. Bob Bailey har tränat över 120 olika arter och flera tusen djurindivider genom åren och arbetat i nöjesvärlden så väl som för militären. Även om jag har invändningar mot en hel del av det djurutnyttjande som han varit/är delaktig i är träningsidéerna intressanta och jag drog mycket lärdomar av att besöka seminariet i Stockholm.

Bob Bailey har arbetat i årtionden med att träna djur för ekonomisk vinning. Han har tränat fram beteenden snabbt som attan, fått flyt i dem och gjort dem pålitliga och under stimuluskontroll (att de bara sker på given signal). Han har lärt ankor spela gitarr, fått korpar att fotografera militära objekt och tränat vilda djur att hämta föremål och återvända trots att de likaväl kunde stuckit iväg till friheten. Det här kräver helt uppenbart stor skicklighet och kunnande. Bob Bailey säger sig själv inte ha haft några etiska anledningar till att välja de metoder han valt, han gjorde helt enkelt bara det som var snabbast och mest pålitligt. Han säger nu att om han kom på ett sätt att träna som var etiskt riktigt men såg annorlunda ut än det sätt han tränar på nu skulle han ge upp sina metoder och gå vidare utan minsta tvekan. Jag önskar att alla kända hundtränare hade anständigheten att göra samma sak, att kritiskt granska sina arbetssätt och utvecklas istället för att förlita sig på gamla dammiga idéer eller vidskepelse.

Schemat är klart för seminariet med Emily Larlham -Det finns ett fåtal platser kvar!

Nu är det mindre än en månad kvar till seminariet med Emily Larlham, världskänd från sitt Youtube-alias Kikopup. Schemat är nu spikat och vi hälsar välkomna till två toppendagar fyllda av inspiration och träningsglädje! Om du inte redan anmält dig så finns det ett fåtal platser kvar. Skynda dig om du vill vara med när en av USAs bästa hundtränare kommer till Sverige!

Seminariet går under namnet ”101 ways to think outside of the box” och kommer att ta upp en mängd olika ämnen. Teori varvas med praktik i clinicform, där Emily instruerar ett antal ekipage i de olika övningarna. Emily har gjort en liten film med en övning som hon hoppas att deltagarna övar lite extra på inför seminariet. Den handlar om bakdelskontroll och videon hittar du här. Om du inte betalt eller skickat in din presentation (för er som deltar med hund) ber vi dig göra det omgående för att säkra din plats på seminariet. Att delta i seminariet kostar 2000:- utan hund och 2500:- med hund, lunch ingår då i priset. Har du några frågor om seminariet eller om du vill göra en anmälan så skicka ett mail till rplushundskola@gmail.com. Vet du inte alls vem Emily Larlham är eller vad alla pratar om så kolla in hennes fantastiska videos på Dogmantics.com.

Schemat för dagen är nu klart och följer nedan i punktform.

Ny studie visar att stryphalsband ökar stress och dragande i kopplet

När jag tog hand om min rottweiler Deus drog han fruktansvärt mycket i kopplet. Han var stressad och reagerade utåt genom att göra utfall och skälla på saker han upplevde som hotfulla eller konstiga. Jag tyckte det kändes olustigt att använda halsband på honom eftersom han kunde göra flera utfall på en enda promenad och varje utfall skulle innebära en skaderisk för honom. Då visste jag inte så mycket mer än vad jag läst i någon bok och vad mitt sunda förnuft sa mig, men allt annat än sele kändes otänkbart. När jag var hos veterinären första gången höll en vän i kopplet och Deus kaosade runt i väntrummet så hon hade svårt att hålla i honom. Vi fick tips av personalen att sätta på honom ett stryphalsband. Jag blev förbannad och ledsen men hade inte tillräcklig kunskap för att säga nåt mer än ”Nej, jag vill inte utsätta min hund för det”.

Det kändes självklart redan då att en hund som drar i kopplet blir mer stressad av att ha ett halsband som sitter åt om halsen. Jag kan få panik om jag är stressad och har en tröja som är för tajt i halsen eller har råkat sätta klockan för tajt om armen och jag antar att det inte är så annorlunda för hundarna. Om trycket dessutom ökar när man försöker ta sig bort från obehaget är det inte en alltför vågad gissning att stressen ökar. Nu visar en studie från SLU att det finns ett starkt samband mellan stryphalsband och ökat stresspåslag och att en frontkopplad sele kan minska hundens benägenhet att dra i kopplet. Studien har låtit ett antal hundägare gå runt i ett ridhus med först sele och sedan stryphalsband på sina hundar. De har fått tydliga instruktioner att inte påverka hunden på något sätt, bara följa med i kopplet. Ekipagen har sedan videofilmats och analyserats av artikelförfattaren som noterat stressbeteenden och mätt tillfällen och sammanlagd tid som hunden dragit i kopplet. Selen som användes under studien var en frontkopplad sele där kopplet sätts i en ring fram på hundens bröst. Selen är inte designad för att innebära något obehag för hunden men när hunden drar hamnar den lite ur balans och vänds upp mot den som håller i kopplet (så att den kan belöna rätt beteende). Selen är att likna vid en halti/nosgrimma men innebär en mycket mindre skaderisk och har inte lika många biverkningar. Jag har själv inte jobbat så mycket för egen del med den här typen av sele men har rekommenderat en liknande till flera kunder som blivit oerhört nöjda och har vänner vars hundar helt slutat dra och blivit mycket mer kontaktsökande redan första rundan. Det var därför intressant att se en frontkopplad sele i studien, jag tror den kan vara en lösning för många som har stora, starka hundar som är svåra att kontrollera i en vanlig, ryggknäppt sele.

Studien har som jag kan se det tyvärr en del brister som gör att den bör tas med viss försiktighet. Författaren konstaterar själv att ett relativt litet antal hundar har studerats, att det är svårt att hitta en neutral miljö och att stress är svårt att mäta eller dokumentera tillförlitligt eftersom hundar uppvisar stress på så många olika sätt. Jag anser dock att studien har relevans, inte minst för att jag ser samma situation i verkligheten. Jag rekommenderar alltid kursdeltagare att byta från halsband till sele, för att minska stressen och få hundarna mer mottagliga för träning och göra promenaderna trevligare. I vissa fall märks skillnaden direkt, som att halsbandet är det som utlöser stressen, i andra fall tar det ett tag och mycket träning för att få hunden att sluta dra i koppel. Oavsett vad  minimeras risken för att hunden ska bli skadad om den drar i kopplet eller gör utfall. Vissa människor är helt enkelt inte motiverade nog att lära sina hundar att gå lugnt i koppel och då är skadereducering det enda jag kan hjälpa dem med.

Sammanfattningsvis konstaterar hon att hundarna visade mer tecken på stress under tiden de bar stryphalsband och de drog nästan dubbelt så mycket i stryp jämfört med sele. Kopplet var förvisso sträckt lika ofta oavsett om hunden hade sele eller stryphalsband men hunden drog kortare perioder med selen. Hon konstaterar också att det inte finns särskilt mycket forskning på utrustning till hundar och vilka effekter/bieffekter de har. Den forskning som finns på användandet av stryphalsband tar inte upp stresspåslag utan särskilda bieffekter som exempelvis ökat ögontryck eller skador på rygg/nacke. Eftersom stress och beteendeförändringar är en avgörande faktor för hundarnas välfärd menar författaren att mer forskning måste bedrivas på området. Hon tar även upp kortfattat hur användandet av positiv bestraffning (att ett obehag tillförs för att minska ett oönskat beteende) ger en ökning av aggressivitet och osäkerhet hos hundarna. Även ett inkonsekvent beteende, att ibland belöna och ibland bestraffa (som tyvärr lärs ut än idag på många hundkurser) kan ha förödande effekter på hunden. ”Är du inkonsekvent i ditt beteende när hunden drar, att du ibland belönar, ibland bestraffar så kan du få en hund som visar mycket undvikande beteenden, då den inte vet om den kommer att bli bestraffad eller inte (Blackwell et al, 2008). Hunden kopplar obehaget till föraren och vill undvika denna vilket leder till att hunden drar framåt i kopplet. ”

Jag tycker att studien är intressant och ett välkommet bidrag i diskussionen om användande av olika utrustning till hundar. Det finns som sagt väldigt få vetenskapliga studier inom området och när djuraffärer, hundinstruktörer och till och med veterinärer rekommenderar sina kunder att använda stryphalsband inser man vikten av att fortsätta sprida information om hur det påverkar hundarna. Ta därför och sprid det här inlägget och rekommendera dina vänner att läsa studien. Det akademiska språket kan verka avtändande vid en första blick men man vänjer sig snabbt!

Du hittar studien som PDF här.

Från Knutby till Malmö City -Kristi Valp var hälsad!

Jag har gått och blivit med valp. Det gick betydligt snabbare än vad jag tänkt mig men nu är han här och livet tar en ny vändning. I måndags hämtade jag lilla bordercollien YipYap från ett jourhem där han spenderat sina första åtta veckor. Trots att jag haft mycket hundar omkring mig har jag inte haft valpar i bekantskapskretsen sen syrrans Aleija var liten för åtta år sen. Att plötsligt ha en vild valp i lägenheten blev en stor omställning men än så länge tror jag allt går bra.
Jag hade länge funderat över att ta hand om en hund till och vänt och vridit på det mycket. När jag funderade över olika möjligheter tänkte jag alltid på vad Deus skulle uppskatta mest. Han är inte direkt kräsen med hundar men vissa tycker han helt klart bättre om. Eftersom jag inte vill stödja uppfödning av djur när det finns så många hemlösa och tusentals dödas varje år eftersom de inte hittar någon som kan ta hand om dem var det självklart att jag skulle ta en omplaceringshund. De omplaceringsverksamheter jag är bäst bekant med omplacerar i stor utsträckning vinthundar, staffblandningar och bordercollies och eftersom jag ville ha en hund med mycket energi och träningslust föll valet på en bordercollie. Med tanke på Deus bakgrund och de problem han fortfarande kan ha i hundmöten ville jag ta hand om en hund på ett sätt där jag kunde minimera risken för att den nya hunden skulle ha samma problem. Hundmötesproblem är ett väldigt vanligt problem som jag tror oftast grundar sig i bristfällig/felaktig socialisering och bestraffningar/hårda ord när hunden mött andra hundar i koppel. För att försöka få allting rätt och ha chansen att hjälpa hunden få en bra start i livet skrev jag en intresseanmälan på en valp. Tvärtemot vad många verkar tro finns det mängder av hemlösa valpar som söker en ny trygg familj att leva i. I Irland tex paras många tikar innan jul för att deras valpar ska säljas som julklappar och de valpar som inte blir sålda överges ofta eller lämnas in för avlivning. Jag skrev i min intresseanmälan att jag kunde ta emot en bordercollie/mix valp om de skulle få in en som behövde hem någon gång i framtiden. När jag precis skulle klicka på "sänd" frågade en vän varför jag inte tog en av valparna som redan låg uppe på sidan. Tydligen hade de en kull valpar som behövde hem och de skulle vara åtta veckor om sex dagar. Det var så YipYap kom in i mitt liv...

YipYaps mamma hade blivit utslängd av sina tidigare ägare i Irland och hade turen att komma till Hundar utan Hem som såg till att hon kom till Sverige. Här visade hon sig vara dräktig och födde sex valpar. Nu har en av dem flyttat hem till mig och den första tiden har varit omtumlande men också rolig. Det är något helt annorlunda att ha valp och jag inser samtidigt hur väl jag och Deus förstår varandra (inbillar jag mig iaf). I jämförelse med valpen som jag inte känner, som inte känner mig är Deus plötsligt väldigt enkel att förstå sig på. Det är en spännande utmaning att vara tre plötsligt och jag märker redan hur saker förändras här hemma. Deus var till en början lite skeptisk och tyckte nog valpen var för påflugen (trots att han faktiskt, i mina ögon alltid varit väldigt hövlig mot Deus) men nu har de börjat lära känna varandra och varandras integritet. Deus har börjat leka med valpen och gör till och med lekinviter för att få igång den lille. Jag har också upptäckt hur han skaffat sig ett nytt ljud, ett slags ylande när han leker som jag aldrig hört honom använda förut. Han har en lugnande effekt på det lilla monstret  som ofta lägger sig ner och tar det lugnt när han ser att Deus lägger sig för att vila.

Jag inser samtidigt hur svårt det är att balansera upptäckandet av världen och vilan som jag vet valpar så väl behöver. Jag har skrivit en lista med saker han ska träffa på innan tolv veckor och hittills har allt gått väl. Vi har gått i gallertrappor, tittat på bussar och klättrat på skramlande plåtskivor. Vi har tränat i tvättstugan och träffat trevliga hundar och jag börjar lära mig hur mycket han klarar av innan han behöver sova och smälta alla nya intryck. Jag hoppas att det här ska bli så bra som jag vill och förhoppningen är att jag ska hinna uppdatera bloggen lite oftare nu när jag kommit ifatt med uppgifter som blivit lidande av allt valpfix.

Vad har ni för bra valptips att dela med er av? Är det något jag kan ha glömt som ni vill tipsa om? Gör gärna det! Skicka länkar med era favoritträningsfilmer, vettiga artiklar eller egna erfarenheter. Det är så mycket jag vill hinna med och så mycket som jag vill ska bli rätt. Men hittills känns det som att allt går enligt planerna!

Vad pysslar Cesar Millan med?

När jag tog hand om Deus, den fotogeniska rottweilern längst upp på sidan kom han med en hel del problem. Han hade fötts i en missbrukares källare och spenderat sitt liv hos människor som absolut inte borde ha hund. Deus gjorde utfall mot allt möjligt och allra svårast var kopplade möten med andra hundar. Jag fick tipset om att se på ett avsnitt av Dog Whisperer som precis hade börjat gå på svensk TV. Även om jag redan från början motsatte mig hans metoder påverkade programmet mig. Jag fick dåligt självförtroende av allt prat om bristande ledarskap och negativa energier. När Cesar fick en hund vars problem liknade Deus att bli lugn i hundmöten tänkte jag att jag nog gjorde något fel som inte lyckades. Lyckligtvis fick jag bara dåligt självförtroende av programmet, jag tog aldrig efter hans metoder. Dog Whisperer har dock alltid fascinerat mig och det har stört mig att en människas ogrundade uttalanden kan få sånt genomslag. Det kändes därför som en självklarhet att jag skulle skriva mitt examensarbete om Cesar Millan.

Som en del av min utbildning till hundinstruktör ingick det att skriva ett specialarbete om valfritt, hundrelaterat ämne. Jag valde att skriva om Cesar Millan och syftet med arbetet var att klargöra exakt vad han gör och hur det påverkar hundarna. Vad finns det för relevans i hans tillämpning av dominans och ledarskap? Vilka är hans träningsmetoder och finns det effekter med träningen som inte ses vid sändningen men som kan visa sig senare? Vad finns det för alternativ till Cesars sätt att arbeta?

Trots att jag hade åsikter om Cesars metoder redan innan arbetet gick jag in i det med ett öppet sinne. Jag började med att se på hela första säsongen och till varje avsnitt följde jag ett protokoll där jag bland annat skrev ner vad Cesar gjorde, hur hundarna betedde sig, vad Cesar sa och hur ägarna reagerade. Därtill studerade jag samtliga klipp på hans sida och gick igenom ett par avsnitt som blivit särskilt omdiskuterade. Jag läste även hans bok Ledarskap med Cesar, plöjde igenom mängder av artiklar om honom och följde upp avsnitten jag sett i hans bok The ultimate episode guide som sammanfattar avsnitt för avsnitt (ibland med uppföljningsinfo). Arbetet slutade på tjugofem sidor och det är svårt att sammanfatta allting här på bloggen. Det blir inte rättvisande om jag tvingas välja vilken del av det jag ska skriva om, allt är så intressant och utan helheten riskerar jag att förmedla en skev bild.

Cesar Millan har gjort mycket gott för hundarnas situation. Han har fått mängder av amerikaner att börja motionera sina hundar och han har givit dödsdömda hundar en ny chans i livet. Han har fått människor att adoptera istället för att köpa valpar från uppfödare i en värld där hundratusentals hundar dödas varje år och han har försökt få folk att engagera sig i sina hundar. Tyvärr har han också bidragit till att ta hundträningen femtio år bakåt i tiden. Cesar Millan förespråkar ett sätt att se på och förhålla sig till hundar som inte har någon modern forskning som stöd. Den dominanshypotes han lutar sig emot har motbevisats av flera etologer som studerat vilda vargar, tama och förvildade hundar. Men det handlar inte bara om dominans, Cesar gör mer än att vilseleda sina tittare att de måste dominera sina fyrfota vänner för att få frid i huset. För folk som ser Dog Whisperer framstår det som att problem som hundarna dragits med i flera år går att lösa i ett koppelknyck och att vissa hundar bara blir lugna om de tvingas till underkastelse. Det här har en förödande effekt på helt vanliga relationer och på hundar med väldigt vanliga problembeteende eftersom människor är benägna att ta till sig saker de ser på TV. När deras hund skäller på andra hundar och de inte får någon annan vägledning än att rycka i kopplet eller lägga den på rygg så spelar det ingen roll att disclaimern säger ”Don’t try this at home”.

Min förhoppning är att debatten om Cesar Millans metoder blir sakligare och ärligare. Jag hoppas att alla som är intresserade av ämnet läser på om vad han faktiskt gör, hur det påverkar hundarna och därefter bestämmer sig om det är något de tycker är önskvärt. En bra början kan vara att läsa arbetet här.

Håller du inte med om något jag skrivit, eller har jag missat att ta upp något i sammanhanget? Jag har för avsikt att fortsätta granska den hundträning vi ser på TV men jag tar tacksamt emot tips från alla er där ute. Kommentera gärna och skriv vad ni tycker. Jag vill höra kommentarer från alla oavsett vad ni har för åsikt om Cesar!

Kikopup kommer till Sverige!

Emily Larlham är freestyleinstruktören och klickertränaren som blev internationellt känd för sina Youtubeklipp under aliaset Kikopup. Med filmerna har hon inspirerat människor världen över att arbeta med positiv förstärkning och att lära sina hundar saker de aldrig trodde de skulle lyckas med.  Nu kommer hon till Sverige för en seminarieserie på temat ”101 ways to think outside of the box”.

I april gästas Malmö, Stockholm och Göteborg av Emily Larlham som kommer att hålla seminarium i kreativ hundträning. Under de två heldagarna kommer Emily visa på nya sätt att lära in trick så väl som ge tips på hur vanliga hundproblem kan hanteras, förebyggas och förändras. Emily började sin karriär med att arbeta med omplaceringshundar och har stor erfarenhet av att jobba med blyga, rädda och reaktiva hundar. Utöver att hålla kurser i freestyle och klickerträning hjälper hon mängder av människor som har problem med sina fyrbenta vänner.

Seminariet tar upp en stor bredd av ämnen där jag tror alla hittar sina favoritbitar och det är utformat för att passa såväl instruktörer som de som ”bara” delar livet med en hund och vill veta lite mer. Det kommer uppskattas extra mycket av alla som tränar någon hundsport, typ freestyle, agility eller lydnad men även de som kanske har något problem med sin hund har mycket att hämta i seminariet. Emily arbetar efter devisen att ju mer saker en hund kan desto lättare och roligare blir det att träna och tävla i det man är speciellt intresserad av. Vardagen blir lättare, hundens liv rikare och relationen roligare!

Emilys tips och träningsglädje tar kreativiteten och precisionen till en ny nivå. Emily visar praktiskt hur det går till att bygga en lugn grund för hunden, hur man lär in önskvärda standardbeteenden (som din hund erbjuder utan att du ber den om det) och en hel del avancerade trick som att gå på händer och mycket annat. Emily kommer även ge praktiska tips på hur man får igång blyga och osäkra hundar men även hur man kan få stimmiga hundar att lugna ner sig och finna ro. Oavsett om hundträning är nytt för dig eller om du tränat länge och behöver lite nya idéer och inspiration så är det här seminariet för dig!

OBS: Fullständigt schema för seminariet publiceras inom kort här på sidan.


Kort om Emily:
Emily bor i San Diego i USA och delar sitt liv med omplaceringshundarna Kiko, chihuahua, Tug, terriermix och bordercollien Splash. Förutom att arbeta praktiskt med hundar och träna och tävla i bland annat Freestyle och Rallylydnad målar hon fantastiska porträtt. Emily har hållit seminarium i bland annat Spanien och Kanada och i år ger hon sig ut på en turné i Sydamerika. Men först ska hon komma till oss i Sverige!

Du hittar mer information och Emilys fantastiska YouTube-klipp på Dogmantics Dog Training

Tid och plats:
Skåne – 9-10 april Malmö Praktiska Gymnasium
Göteborg – 13-14 april Hundstället Hjärtat
Stockholm – 16-17 april på Rikstens Hundsportscenter
Seminariet sträcker sig över två heldagar och preliminära tider är 09.00-18.00.

Deltagarinformation:
Seminarierna har ett begränsat antal platser och det är först till kvarn som gäller. Vi tar emot ett mindre antal deltagare med hundar och övriga platser är utan hund (pga lokalernas begränsningar). Emily kommer att använda hundarna som exempel och arbeta med deras ägare under seminariet. Vi ställer vissa krav på deltagande hundar tex att de ska vara trygga i miljön och kunna slappna av mellan passen. Alla hundar oavsett ras och bakgrund är dock välkomna, vi avgör enbart med hänsyn till hundarna vilka som kan delta. Emily har spelat in en videohälsning speciellt för seminarierna, med en liten läxa till alla som ska gå. Du hittar den här.

Anmälningsinformation:
Du anmäler dig genom att skicka ett mail till rplushundskola@gmail.com. Skriv i mailet vilket av seminarierna du vill gå på samt om du vill delta med eller utan hund. När vi tagit emot din anmälan återkommer vi med betalningsinformation och din plats är reserverad först när du betalt din deltagaravgift. Pris för deltagande utan hund är 2000 kronor, deltagande med hund 2500 kr (inklusive moms).