Från Knutby till Malmö City -Kristi Valp var hälsad!

Jag har gått och blivit med valp. Det gick betydligt snabbare än vad jag tänkt mig men nu är han här och livet tar en ny vändning. I måndags hämtade jag lilla bordercollien YipYap från ett jourhem där han spenderat sina första åtta veckor. Trots att jag haft mycket hundar omkring mig har jag inte haft valpar i bekantskapskretsen sen syrrans Aleija var liten för åtta år sen. Att plötsligt ha en vild valp i lägenheten blev en stor omställning men än så länge tror jag allt går bra.
Jag hade länge funderat över att ta hand om en hund till och vänt och vridit på det mycket. När jag funderade över olika möjligheter tänkte jag alltid på vad Deus skulle uppskatta mest. Han är inte direkt kräsen med hundar men vissa tycker han helt klart bättre om. Eftersom jag inte vill stödja uppfödning av djur när det finns så många hemlösa och tusentals dödas varje år eftersom de inte hittar någon som kan ta hand om dem var det självklart att jag skulle ta en omplaceringshund. De omplaceringsverksamheter jag är bäst bekant med omplacerar i stor utsträckning vinthundar, staffblandningar och bordercollies och eftersom jag ville ha en hund med mycket energi och träningslust föll valet på en bordercollie. Med tanke på Deus bakgrund och de problem han fortfarande kan ha i hundmöten ville jag ta hand om en hund på ett sätt där jag kunde minimera risken för att den nya hunden skulle ha samma problem. Hundmötesproblem är ett väldigt vanligt problem som jag tror oftast grundar sig i bristfällig/felaktig socialisering och bestraffningar/hårda ord när hunden mött andra hundar i koppel. För att försöka få allting rätt och ha chansen att hjälpa hunden få en bra start i livet skrev jag en intresseanmälan på en valp. Tvärtemot vad många verkar tro finns det mängder av hemlösa valpar som söker en ny trygg familj att leva i. I Irland tex paras många tikar innan jul för att deras valpar ska säljas som julklappar och de valpar som inte blir sålda överges ofta eller lämnas in för avlivning. Jag skrev i min intresseanmälan att jag kunde ta emot en bordercollie/mix valp om de skulle få in en som behövde hem någon gång i framtiden. När jag precis skulle klicka på "sänd" frågade en vän varför jag inte tog en av valparna som redan låg uppe på sidan. Tydligen hade de en kull valpar som behövde hem och de skulle vara åtta veckor om sex dagar. Det var så YipYap kom in i mitt liv...

YipYaps mamma hade blivit utslängd av sina tidigare ägare i Irland och hade turen att komma till Hundar utan Hem som såg till att hon kom till Sverige. Här visade hon sig vara dräktig och födde sex valpar. Nu har en av dem flyttat hem till mig och den första tiden har varit omtumlande men också rolig. Det är något helt annorlunda att ha valp och jag inser samtidigt hur väl jag och Deus förstår varandra (inbillar jag mig iaf). I jämförelse med valpen som jag inte känner, som inte känner mig är Deus plötsligt väldigt enkel att förstå sig på. Det är en spännande utmaning att vara tre plötsligt och jag märker redan hur saker förändras här hemma. Deus var till en början lite skeptisk och tyckte nog valpen var för påflugen (trots att han faktiskt, i mina ögon alltid varit väldigt hövlig mot Deus) men nu har de börjat lära känna varandra och varandras integritet. Deus har börjat leka med valpen och gör till och med lekinviter för att få igång den lille. Jag har också upptäckt hur han skaffat sig ett nytt ljud, ett slags ylande när han leker som jag aldrig hört honom använda förut. Han har en lugnande effekt på det lilla monstret  som ofta lägger sig ner och tar det lugnt när han ser att Deus lägger sig för att vila.

Jag inser samtidigt hur svårt det är att balansera upptäckandet av världen och vilan som jag vet valpar så väl behöver. Jag har skrivit en lista med saker han ska träffa på innan tolv veckor och hittills har allt gått väl. Vi har gått i gallertrappor, tittat på bussar och klättrat på skramlande plåtskivor. Vi har tränat i tvättstugan och träffat trevliga hundar och jag börjar lära mig hur mycket han klarar av innan han behöver sova och smälta alla nya intryck. Jag hoppas att det här ska bli så bra som jag vill och förhoppningen är att jag ska hinna uppdatera bloggen lite oftare nu när jag kommit ifatt med uppgifter som blivit lidande av allt valpfix.

Vad har ni för bra valptips att dela med er av? Är det något jag kan ha glömt som ni vill tipsa om? Gör gärna det! Skicka länkar med era favoritträningsfilmer, vettiga artiklar eller egna erfarenheter. Det är så mycket jag vill hinna med och så mycket som jag vill ska bli rätt. Men hittills känns det som att allt går enligt planerna!