Äntligen nåt bra på TV!

Jag sitter här och analyserar Cesar Millans träningsmetoder för mitt fördjupningsarbete till skolan. Projektet går ut på att se vilken analys han har av problemet, vad han gör, hur hunden reagerar och vilka andra sätt man kunnat lösa problemen på. Arbetet växer hela tiden och jag börjar inse att jag kommer få fortsätta med det även efter uppgiften är klar. Det är oerhört lärorikt men deppigt på samma gång att se hundarna förvandlas från livliga och många gånger glada hundar med problembeteenden till levande döda med problembeteenden. Jag har länge irriterat mig på att det bara är samma typ av hundträning som visas på TV. Det är dominans, straff, korrigeringar och ryck i kopplet och jag tycker det är så tråkigt att det är så många människor som ser på eländet. Och när det är det enda som visas så har de inte mycket att välja mellan. Även om väldigt många människor tränar med trevliga metoder så ser man än mer ofta folk som rycker i kopplet och leker Cesar Millan utan att egentligen ha en aning om vad de gör. Så även om de gjort som Cesar Millan sagt åt dem att inte göra hemma (att ett hundträningsprogram har varningstexter säger en hel del...) så hade det varit illa, nu är det mest tragiskt att se folk som gör saker de varken vill -eller kan göra mot sina hundar.

Därför är det så enormt glädjande att se någon på TV som faktiskt inte misshandlar hundarna. Vet inte vad det är för TV-show, men Grisha Stewart är duktig och verkar väldigt sympatisk!

Eftersom jag inte lärt mig hur man bäddar in film får ni nöja er med en direktlänk

Inlärningspsykologi i vardagen

I mitt förra inlägg förklarade jag hur Beteendets fyra konsekvenser fungerar, hur resultatet av en handling kan antingen öka eller minska ett beteende. Det är en viktig del av hur hundar lär sig (jag ska även skriva mer om bland annat associationer senare) och det är grundläggande att känna till hur det fungerar för att kunna se vilka konsekvenser ens agerande kommer att få. Det är först då man kan planera sin träning för att få saker att gå som man vill. Om du inte redan tänker i de här banorna så testa en vecka, eller en dag och se vad sakerna du gör slentrianmässigt egentligen har för följder. För tyvärr är det väldigt vanligt att vi gör saker utan att ha funderat över vad konsekvenserna blir.

Jag försöker göra det till en vana att alltid rannsaka mig själv -innan- jag gör någonting. Med de fyra konsekvenserna i bakhuvudet tänker jag över:

1. Vad är det jag vill göra -vill jag minska eller förstärka beteendet (det hunden gör just nu)?
2. Hur uppfattar hunden situationen och mitt agerande?
3. Påverkar mitt agerande några andra beteenden än just det beteende som jag vill påverka?

Vi har alla chanser i världen att påverka en hunds beteende om vi bara jobbar med rätt metoder under rätt förutsättningar. Vi kan förstärka de beteenden vi vill ska upprepas och vi kan släcka ut eller straffa (läs förra inlägget för en förklaring av ordet straff, jag förespråkar aldrig att jobba med bestraffning) de beteenden vi inte vill ska fortsätta. Oavsett om vi tränar lydnad med vår hund, arbetar för att komma till rätta med någon beteendeproblematik eller vill uppfostra arbetskamraterna är det värt att planera innan vi gör något alls. Om vi vet -vad- vi vill göra innan vi gör det har vi kommit en bra bit på vägen.

Hunden lär sig inte bara när vi vill att den ska lära sig utan den lär sig hela tiden oavsett om vi tänker att vi tränar eller ej. Den lär sig av alla konsekvenser som handlandet får. Belöningen kan vara så oerhört mycket mer än torra leversnittar och straffet är inte alltid ett fysiskt straff. Om du inte vill att hunden ska dra i kopplet -följ då inte med för då har det beteendet (att dra i kopplet) blivit förstärkt, hunden har ju kommit dit den vill. Om du inte vill att hunden ska hoppa på dig så belöna bara när hunden har alla tassar på marken -då förstärker du det beteendet (att ha fyra tassar på marken). Vill du att hunden ska komma när du ropar så måste du fortsätta belöna när hunden kommer till dig annars kommer beteendet att släckas ut. Om du kommer fram till att du gör något som motverkar ditt syfte så sluta omedelbart att göra det du gör. Ju tidigare du ändrar dina vanor och börjar göra rätt desto snabbare kommer hundens beteende att förändras i den riktning som du egentligen vill. Om du inte kan komma på varför du gör en viss sak -gör den inte. Tänk istället mer på vad du kan göra i en situation för att påverka hunden att göra som du vill. Fundera ut vad du vill att hunden ska göra -och belöna varje steg den tar i rätt riktning.

Som jag skrev i förra inlägget så är det inte det som vi belönar med som är belöningen för hunden utan det som hunden ser som belöning. Om hunden vill fram och nosa på en jätteintressant fläck och vi försöker belöna den med en trist hundgodis så kommer hunden sannolikt känna sig bestraffad för att den inte får utforska den spännande fläcken. Här har vi ett perfekt belöningstillfälle där vi kan belöna hunden med något den verkligen uppskattar. Låt hunden gå och lukta när den gör som vi vill så kommer det vi tränar få en bra förstärkare.

Det är också värt att fundera extra på -vad- vi vill träna i en specifik situation. Ibland vill vi fokusera på ögonkontakten, ibland på hundens placering och ibland kanske att hunden reagerar snabbt på det vi ber den om. Genom att dela upp det moment vi vill träna i olika bitar kan vi fokusera på det som är viktigast för stunden. Vi kan sen välja ut de andra delarna och träna på dem för att sen kunna få ihop helheten. Om vi bara belönar utan att tänka på vad vi gör så kan vi få en hund som tar ögonkontakt och hoppar upp på samma gång. På liknande sätt fungerar det givetvis om vi straffar hunden i en situation -det är ofta så att man straffar hunden i hela sammanhanget. Om man rycker i kopplet för att en hund ska sluta stirra på en annan hund (det ser man ju tyvärr väldigt ofta) så kan man mycket väl straffa den för att den går vid ens sida och för att den är tyst när den ser en annan hund på samma gång. Man ska med andra ord vara medveten om att både straff och förstärkning kan påverka flera av hundens beteenden på samma gång även om den som håller i kopplet försöker förändra ett specifikt beteende. Det gäller med andra ord att ha en bra tajming och vara snabb med att belöna hunden när man tränar. Det är så man kommer framåt i träningen.

Testa gärna det här en dag eller en vecka -fundera över sakerna du gör i tränings- och vardagssituationer och vad de har för påverkan på hundens beteende. Jag tror att mycket av framgången ligger just här i, att förstå hur de saker vi gör påverkar beteenden i det långa loppet. Om vi lär oss att kritiskt granska de saker vi håller på med för att se om vi ska göra dem eller låta bli tror jag att mycket är vunnet. Innan du gör någonting så ställ dig frågan: Kommer det här att öka eller minska beteendet jag försöker förändra, och kan jag göra det bättre på något annat sätt? Kontraproduktiva och meningslösa träningsmetoder hör inte hemma i modern hundträning. Ta en rent vetenskaplig approach för en dag, jag lovar det kommer lära dig något viktigt.

Livsviktig läsning: Beteendets fyra konsekvenser

Operant inlärning, alltså att man testar sig fram för att se vad som händer i olika situationer är en av vägarna som hundar lär sig på och som mycket av den moderna hundträningen bygger på. Ett beteende ökar i frekvens eller upphör beroende på vilka konsekvenser det får. Ett beteende som leder till något bra (för den som utför beteendet) ökar och ett beteende som leder till något dåligt minskar. För att kunna träna så rättvist och effektivt som möjligt är det viktigt att man förstår det som kallas Beteendets fyra konsekvenser. Här kommer en snabb genomgång av vilka de är och hur de fungerar.

Jag har tidigare presenterat R+ som är en av de fyra konsekvenserna som hundar (och alla andra djur) lär sig utifrån. Nu tänkte jag även presentera de övriga tre och ge exempel på hur de används i hundträning. Vi tar allt från början för det är lite knepigt att hålla rätt på alla R, P, plus och minus. Till att börja med vill jag att du helt glömmer alla värderingar du kan ha på ord som positiv, negativ, förstärkning och straff. Tills jag förklarat klart får du försöka tänka bort all laddning som orden har och se dem som nya ord utan innebörd.

Beteendets fyra konsekvenser är:

1. Något positivt kan börja eller bli presenterat (R+)
2. Något positivt kan upphöra eller tas bort (P-)
3. Något negativt kan börja eller bli presenterat (P+)
4. Något negativt kan upphöra eller tas bort (R-)

Positiv förstärkning (R+) innebär att någonting som hunden vill ha läggs till. Detta kommer att göra att beteendet belönas och alltså ökar eftersom hunden vill att det eftersträvansvärda ska hända igen. Exempel: Hunden kommer till oss när vi ropar och får nåt smaskigt godis eller en rolig lekstund vilket gör att hunden kommer vilja komma till oss oftare. Hunden tar ögonkontakt och får hoppa ur bilen. Vi klickar och belönar hunden när den gör något vi tycker om. Hunden drar i kopplet och kommer dit den vill. Hunden springer efter en kanin och hinner ikapp den.

Negativt straff (P-) innebär att någonting som hunden vill ha tas bort. Detta kommer att göra att beteendet kommer minska i frekvens eftersom beteendet innebär att någonting hunden vill ha försvinner. Exempel: Hunden hoppar på dig, du vänder ryggen till. Hunden drar i kopplet och du stannar. Du kopplar hunden när den kommer på inkallning (och det roliga buset stoppas).

Positivt straff (P+) innebär att någonting som hunden inte vill ha läggs till. Detta kommer att göra att beteendet minskar eftersom hunden vill undvika att bestraffningen händer igen. Exempel: Hunden hoppar upp och sätter tassen på en varm platta. Hunden drar i kopplet och föraren rycker i kopplet. Hunden skäller på en katt och matte sprutar den i ansiktet med en blomspruta.

Negativ förstärkning (R-) innebär att någonting hunden inte vill ha tas bort. Obehaget försvinner när rätt beteende utförs vilket gör det till ett lönsamt beteende som alltså kommer att öka. Exempel: Gå fint-selen slutar skava när hunden inte drar. Man vrider om hundens öra och när hunden tar apporten i sin mun släpper man taget, så kallad ”tvångsapportering” (det är för mig ett stort mysterium att någon ens kommit på idén men det förekommer tyvärr!).

Så, med andra ord ligger det inga etiska värderingar i orden positiv och negativ. De talar bara om ifall man lägger till eller tar bort något för att påverka ett beteende. Positiv innebär inte automatiskt att man är schysst mot hunden eftersom positiv bestraffning kan innebära att man slår hunden i huvudet med en stekpanna. Negativ bestraffning låter ju fruktansvärt elakt men det kan innebära att man vänder ryggen åt en hoppig hund eller kopplar en hund som leker för stimmigt med de andra hundarna i parken. Orden förstärkning och straff ska heller inte betraktas med etikbrillorna på, de är enbart beskrivningar på om beteendet ökar eller minskar i frekvens. Ett beteende som förstärks kommer att öka och ett beteende som straffas kommer att minska i frekvens. Det kan inte heller sägas för många gånger att det är individens upplevelse som är relevant, inte vad vi kallar det eller hur vi uppfattar det. Om hunden känt sig belönad så kommer beteendet att öka, har den känt sig bestraffad så kommer den inte göra om det lika ofta.

Hur påverkar då de olika träningsmetoderna hunden och varför har jag valt att kalla bloggen R+ Hundskola istället för R+, R-, P+, P- Hundskola?

Den största anledningen till att jag valt att bygga min hundträning på positiv förstärkning är etiken. Jag har hund och tränar hundar för att jag tycker det är roligt och för att jag bryr mig om hundarna. Om de inte tycker det är roligt och mår bra så kan det lika gärna va. Alltså är det uteslutet att använda mig av positiv bestraffning (P+ är ute ur leken med andra ord). Även om det är den huvudsakliga anledningen så är jag inte bara emot positiv bestraffning av etiska skäl. Positiv bestraffning är så fruktansvärt kontraproduktivt om man vill ha en bra kontakt och en välmående och välbalanserad hund. Detta ska jag skriva om i ett senare inlägg för det är värt mer uppmärksamhet än det får insprängt i det här inlägget. Nu ska jag skriva om P- och R-. Negativ förstärkning (R-) innebär att man måste använda sig av ett obehag som hunden vill slippa undan och i och med att jag inte vill jobba med obehag, hot och våld när jag tränar hundar så är även R- uteslutet. Sist kvar blir P-, det negativa straffet som ju låter helt fruktansvärt men kanske bara innebär att man vänder ryggen till om hunden är hoppig eller stannar när hunden drar på promenad.

Jag använder negativt straff i min träning men jag försöker minimera det så mycket jag kan för det finns bättre sätt att jobba. Negativt straff är oftast ingen hållbar väg att jobba i längden och det händer framförallt när man själv planerat träningen för dåligt. Ett negativt straff riskerar att skapa frustration i hunden eftersom det inte talar om vad vi vill att hunden -ska- göra utan enbart vad vi inte vill att den ska göra. Om den då inte lärt sig vad vi vill att den ska göra eller väldigt snabbt kan lista ut det kommer den med största sannolikhet att testa samma beteende igen fast intensivare. Om en hund är hoppig försöker jag alltså att alltid belöna den när den inte hoppar för att ge den ett beteende som är lönsamt och som den vet är uppskattat. Om den väl börjar hoppa för att jag tabbat mig och försatt den i en för svår situation (tränat för länge så den tappat fokus, den kanske är stressad eller så är det för mycket störningar) kan jag använda negativt straff för att ta bort belöningen när den hoppar så att detta beteende inte förstärks ytterligare. Om en hund drar på promenad kan jag använda negativt straff (stanna och ta bort möjligheten att dra) för att sedan ge den information om vad den ska göra istället -komma med mig så jag kan belöna ”rätt” beteende. Den positiva förstärkningen har med andra ord en väldigt central roll i den hundträning jag förespråkar. Dels för att den är schysstast mot hunden men minst lika mycket för att den är effektiv och ger väldigt mycket information. Genom att belöna precis det beteende man vill ha slipper man hålla på och straffa hunden och det måste ju vara alla mattars och hussars mål.

Utöver de fyra konsekvenserna finns även Utsläckning vilket innebär att ett tidigare belönat beteende upphör att belönas. Detta är högst aktuellt i all hundträning och används medvetet och omedvetet av de allra flesta som har hund. Exempel: Hunden tigger vid matbordet för att den har fått en smakbit men en dag bestämmer du dig för att sluta ge den mat när den tigger. Hunden får ingenting för sina ansträngningar och beteendet kommer att avta. Ett annat klassiskt exempel är när du kallar in hunden för femtionde gången och den kommer utan att få en rättvis belöning. Beteendet=inkallningen kommer att släckas ut. Utsläckning spelar en stor roll i klickerträning där de beteenden som är önskvärda försärks (R+) och de oönskade ignoreras (släcks ut). På så vis kan både hund och förare fokusera på det som faktiskt blir rätt istället för att hänga upp sig på de beteenden som just för tillfället inte är önskvärda. Detta skapar en trevlig kommunikation och ett samarbete som är helt ovärderligt när man jobbar med en hund.

Så sammanfattningsvis, när du tränar eller bara umgås med en hund så kom ihåg att hundar alltid gör rätt, dvs de gör det som de tjänar på. Det är just därför vi har en så fantastisk möjlighet att lära dem precis vad vi vill, vi måste bara hitta rätt motivation och sätt att belöna dem så de förstår att det vi vill att de ska göra är rätt.

En stor hund i en liten kropp

I helgen träffade jag en av mina projekthundar för utbildningen jag går. Vi ska träna med två hundar, två hundar med ägare och hålla två hela kurser för att få en bred erfarenhet och lära oss hur det är att jobba med olika hundar/människor. Min första projekthund är syrrans golden retriever Aleija och även om det skiljer sig lite från att träna med Deus så var Projekthund 2 något helt nytt. Jag tränade med en chihuahuavalp och det var en väldigt lärorik timme!

Juku: Det märks att matte är fotograf

Foto: Irika

Jag har länge velat jobba med en liten hund för att jag inbillat mig att det skulle vara svårt att få allting rätt. Det var det också. Juku var mycket snabbare med sina rörelser än jag är van vid och det satte klickerskillsen och planeringen på prov. Hon gjorde allt och inget på en gång och att försöka fånga just den sak man ville träna var lite knepigt. Vi tränade ögonkontaktsövningar och när hon koncentrerade sig och försökte fatta vad jag väntade på körde hon igenom hela beteenderepertoaren för att se vad hon skulle göra. För en så här aktiv och livlig hund kan det många gånger vara svårt att fatta att vi -bara- vill att de ska titta på oss. Men hon fattade rätt snabbt och när jag väl klickat rätt några gånger tog hon ögonkontakt allt oftare. Hon stod still väldigt sällan, istället trampade hon ivrigt runt och hoppade upp på mitt ben hela tiden så jag klickade så fort hon hade alla fyra tassar på marken för att hon skulle komma ner på jorden. Vi tränade på lite olika saker idag och utöver ögonkontakten och lite passivitetsträning började vi lägga grunden för inkallningen vilket hon tyckte var jätteroligt! Det är fantastiskt att se en hund komma springande emot en med ögon som lyser av glädje och tycker att det är det roligaste på jorden. En säker inkallning och att hunden inte ska dra i kopplet verkar vara två av de största önskningarna hos människor som har hund men ändå är det de saker som folk verkar träna minst frekvent. Inkallningen kan mycket väl tränas ordentligt i början men det är ett moment som ofta börjar släckas ut (dvs inte belönas och därför minska i intensitet/frekvens) väldigt fort. Hundarna tröttnar på att komma till en tråkig husse/matte och tycker givetvis det är mycket roligare att hänga med hundkompisarna, leta mat eller jaga djur i skogen. Mer om detta i framtiden, när jag ska börja jobba på nytt med min egen hunds inkallning. Han kommer bra när jag ropar och går aldrig mer än ett par meter bort om han är lös. Men vi har inte tränat ordentligt med störningar och det är vinterns stora uppgift, en inkallning som är iaf närmare 100% och som verkligen funkar oavsett vad. Det blir en rolig utmaning!

Juku var inte riktigt bekväm med att bli fasthållen i halsbandet, vilket är rätt vanligt även om få verkar lägga märke till det hos sina hundar. Det är dock en väldigt viktig sak att kunna så man inte får en hund som kommer på inkallning men direkt springer iväg igen. Då blir det väldigt svårt att kommunicera och få en säker inkallning. Vi körde därför "Fångad-leken" en stund och vande henne vid beröringen. Eftersom hon reagerade på en närmande hand med att backa så började vi väldigt lätt. Jag klickade och belönade för att hon stod still när handen närmade sig, lite till en början för att ganska snabbt kunna sträcka mig fram och ta i halsbandet. Sen väntade jag med att belöna lite längre och lite längre tills hon började tycka det var helt ok att jag höll i hennes halsband, klappade och kopplade henne. Vi hade ändrat associationen så hon tyckte det var trevligt att jag tog i halsbandet och vi hade ändrat beteendet så hon stod still istället för att backa eller springa iväg. Det är det här som är så fantastiskt med klickerträning, man jobbar på flera plan samtidigt istället för att bara rikta in sig på symptomen. Hunden tycker det är roligt och det är förstärkande för den som tränar hunden att dels se träningen gå framåt men också att se hunden utvecklas och faktiskt fatta egna beslut utan något tvång!