Ny hemsida, ny verksamhet!

 Jag har äntligen haft sinnesro och dåligt väder nog att strukturera upp bloggen och göra om den till en riktig hemsida. Jag har länge tänkt göra om bloggen i wordpress och nu tog jag tag i det och passade på att göra det till en mer ordentlig firmasida på samma gång. Jag har lagt upp lite läsvärda artiklar, info om privatlektioner, kommande kurser i Malmö och sist men inte minst: Info om hundlägret som hålls i september!
Jag hoppas att ni gillar sidan och att den kan vara till hjälp. Den är inte riktigt klar utan jag kommer lägga till lite delar allteftersom, bland annat fyller jag på med träningsvideos och en webshop så fort jag fått ordning på systemet! Tills dess får ni hålla till godo med sidan som den är, kommentera gärna och säg vad ni tycker om nya upplägget och passa på att anmäla er till kurser och lägret om ni vill hitta på något kul med era hundar i sommar! Jag håller också på och planerar verksamheten inför hösten och kommer fortsätta jobba med Eva på Hundharmoni samt börja hålla kurser så smått i Malmö. Jag tror behovet av lättillgängliga kurser i Malmö är stort och hoppas kunna fylla en lucka som jag tycker finns. Tills vi ses igen önskar jag er alla en riktigt trevlig sommar!

Följ äventyret här: R+ Hundskola

Välkommen till Malmö Hundkamrater!

Igår var jag och YipYap på promenad med Malmö Hundkamrater och jag kunde glatt konstatera att jag hade en inte så rädd valp i kopplet. YipYap var glad och ivrig och inte alls rädd som han var tidigare i månaden. Han lekte med mig, skramlade med saker, ville hälsa på folk och fä och jag har sällan varit så lycklig. Jag har fokuserat mycket på att få honom att trivas i stan och att inte vilja fly så fort något obehagligt händer. Rundorna med Malmö Hundkamrater har varit helt fantastiska, jag och YipYap har lekt oss fram genom stan, i sällskap av trevliga hundar och deras människor.

Malmö Hundkamrater är ett initiativ som en vän till mig drog igång i vintras och som jag försökt engagera mig i så mycket jag hunnit. Tanken var att skapa ett promenadsällskap för folk som tränar med schyssta metoder och att promenaderna skulle bli en återkommande, spontan aktivitet som folk kunde gå på utan att det skulle krävas en massa planering och stök. Vi har haft en fast tid och plats och sen har det varit upp till folk att dyka upp. Ibland har det varit noll hundar på rundan, ibland en massa. Promenaden är allas ansvar och inte ett initiativ som några få ska hålla igång. Vår tanke har alltid varit att folk ska kunna gå dit när de ändå går sin kvällsrunda, är det någon där får man sällskap och bra träning. Syftet med promenaderna har alltid varit olika för varje ekipage.

Failing to plan is planning to fail

I helgen var jag och YipYap i Göteborg på Canis Klickertränarkurs. Det var andra träffen av fyra men eftersom jag gick min första helg i Växjö var det en helt ny grupp, ny plats och två nya instruktörer! Det var ett trevligt gäng och verkligen superproffsigt upplägg på kursen. Jag gillar Canistänket, som är väldigt noggrannt och med fokus på beteenden. Istället för att analysera en massa och spekulera i vad hunden tänker fokuserar de på vad hunden gör, eftersom det är det vi kan träna. Temat för helgen var Kriterier och loggföring och det känns som att det var precis det jag behövde just nu.

Jag har börjat lägga märke till flera väldigt tydliga brister i min egen träning och har på något vis varit medveten om vad det är som inte blir rätt. Ändå har jag inte riktigt kommit mig för att förändra träningen utan harvat på i rätt mycket samma spår trots att jag vet vad jag gör fel. Typiskt korkat beteende! Jag är glad att jag mer och mer lämnar gamla grubblerier bakom mig, jag analyserar inte längre sönder mina hundar (som jag gjorde förut) utan försöker fokusera på fyra väldigt viktiga punkter när det kommer till träningen. För oftast är det nånstans här det brister.

Timing - Hur bra klickar jag egentligen? Lyckas jag fånga precis det jag vill förstärka?
Kriterier - Vad måste hunden göra för att jag ska klicka? Har jag satt för höga krav? Eller för låga?

Förstärkningsfrekvens – Hur ofta kan jag klicka? Har jag satt tillräckligt bra kriterier och är skicklig nog på att klicka tillräckligt ofta för att hunden ska vilja fortsätta?

Förstärkningskvalitet – Hur mycket uppskattar hunden det jag försöker belöna med? Kommer hunden vilja göra samma beteende igen för att komma åt belöningen?

Vila is just a four letter word -Hur svårt kan det va?

Igår på hundkursens teoridel pratade vi avslappning och hur man bäst kan lära hundar som har svårt att koppla av att ta det lugnt. Jag tänkte mycket på det när jag kom hem och umgicks med mina hundar och nu när jag grubblat lite till har jag bestämt mig för att sluta se på YipYap som en hund som har särskilt svårt att koppla av och bestämt mig för att han nog visst får tillräckligt med vila. Oro över sånt här brukar inte göra mig till en bättre människa.

Än en gång är det hjärnspöken som ställer till det för mig, jag jämför två helt olika hundar. Väl medveten om att jag gör fel jämför jag hyfsat världsvana och trygga (kanske en smula lata) rottweilern Deus med bordercollien YipYap och då framstår han som ett rastlöst stressoffer. När jag tänker lite längre och inte behöver engagera mig i en valp som gnager på inredningen kommer jag fram till hur jag tror att lillen fungerar.

Att hantera rädslor del 1

Det är stundtals jobbigt, oftast roligt och varje dag oerhört lärorikt att ha tagit sig an en till hund. Förutom att det är spännande att ha valp så är ju Deus och YipYap föga förvånande väldigt olika. Det gäller såväl attityd när vi tränar som vardagliga beteenden som måste styras upp. Deus har alltid varit utåtagerande och skällt på saker han inte klarat av. Jag har sett honom rädd (som i att fly undan något) kanske tre gånger under hela tiden jag haft honom, YipYap är helt annorlunda. Jag har märkt hur han kopplar ihop rädslor och associerar en viss plats till något obehagligt. Har han väl blivit skrämd på ett ställe är det väldigt svårt att få honom på andra tankar. När jag häromdan hämtade honom hos hundvakt var han rädd för trafiken, för kanalen och för folk på gatan. YipYap som brukar älska alla som hälsar på honom, normalt är rätt obrydd om bilar och tycker om att bada ville nu bara fly.

Tio dagar med Emily Larlham

Det tar på krafterna att turnera landet runt och efter tio dagar med Emily Larlham behövde vi verkligen vila. Vi har åkt från Malmö till Göteborg, tillbaks till Malmö och till Stockholm och hem igen, tränat, pratat om och umgåtts med hundar dagarna i ända. Vi har träffat en massa fantastiska människor och hundar, sett nya platser, skrattat och lärt av varandra. När jag försökte sammanfatta dagarna precis när jag kommit hem var det totalt stopp. Det var för omtumlande och för mycket intryck för att bara sätta sig ner och skriva. Först nu ett par dagar senare kan jag formulera mig och ska försöka få ordning på vad det egentligen är jag lärt mig. [Sen ska det dröja ytterligare några veckor innan jag ska hinna med att uppdatera bloggen, händelserikt liv=ingen blogg]

Det känns som en evighet sedan jag hämtade Emily på flygplatsen och även om det är mindre än två veckor sen det första seminariet hölls i Malmö får jag tänka efter för att minnas klart. När jag började prata med Emily kunde jag inte förstå varför hon använde så mycket hjälper. Hon lockar och visar och jag har haft så svårt att förstå hur hon kan få hundarna att förstå vad hon menar och göra det självständigt trots att de fått så mycket hjälp i inlärningen. Hon beskrev det som att hundarna lärde sig hennes sätt, att de förstod att hon först lockade med godis, sen utan och sen minskade till ett handtecken och la på en verbal signal. Hon förklarade att det med hennes hundar gick väldigt fort att lära in nya trick.

Att sammanfatta två dagars inlärningspsykologi i ett inlägg -och att tillämpa det i praktiken

För en vecka sen var jag i Stockholm på seminarium med Bob Bailey som nog kan sägas vara en av världens duktigaste djurtränare. Bob Bailey har tränat över 120 olika arter och flera tusen djurindivider genom åren och arbetat i nöjesvärlden så väl som för militären. Även om jag har invändningar mot en hel del av det djurutnyttjande som han varit/är delaktig i är träningsidéerna intressanta och jag drog mycket lärdomar av att besöka seminariet i Stockholm.

Bob Bailey har arbetat i årtionden med att träna djur för ekonomisk vinning. Han har tränat fram beteenden snabbt som attan, fått flyt i dem och gjort dem pålitliga och under stimuluskontroll (att de bara sker på given signal). Han har lärt ankor spela gitarr, fått korpar att fotografera militära objekt och tränat vilda djur att hämta föremål och återvända trots att de likaväl kunde stuckit iväg till friheten. Det här kräver helt uppenbart stor skicklighet och kunnande. Bob Bailey säger sig själv inte ha haft några etiska anledningar till att välja de metoder han valt, han gjorde helt enkelt bara det som var snabbast och mest pålitligt. Han säger nu att om han kom på ett sätt att träna som var etiskt riktigt men såg annorlunda ut än det sätt han tränar på nu skulle han ge upp sina metoder och gå vidare utan minsta tvekan. Jag önskar att alla kända hundtränare hade anständigheten att göra samma sak, att kritiskt granska sina arbetssätt och utvecklas istället för att förlita sig på gamla dammiga idéer eller vidskepelse.