När jag tog hand om Deus, den fotogeniska rottweilern längst upp på sidan kom han med en hel del problem. Han hade fötts i en missbrukares källare och spenderat sitt liv hos människor som absolut inte borde ha hund. Deus gjorde utfall mot allt möjligt och allra svårast var kopplade möten med andra hundar. Jag fick tipset om att se på ett avsnitt av Dog Whisperer som precis hade börjat gå på svensk TV. Även om jag redan från början motsatte mig hans metoder påverkade programmet mig. Jag fick dåligt självförtroende av allt prat om bristande ledarskap och negativa energier. När Cesar fick en hund vars problem liknade Deus att bli lugn i hundmöten tänkte jag att jag nog gjorde något fel som inte lyckades. Lyckligtvis fick jag bara dåligt självförtroende av programmet, jag tog aldrig efter hans metoder. Dog Whisperer har dock alltid fascinerat mig och det har stört mig att en människas ogrundade uttalanden kan få sånt genomslag. Det kändes därför som en självklarhet att jag skulle skriva mitt examensarbete om Cesar Millan.
Som en del av min utbildning till hundinstruktör ingick det att skriva ett specialarbete om valfritt, hundrelaterat ämne. Jag valde att skriva om Cesar Millan och syftet med arbetet var att klargöra exakt vad han gör och hur det påverkar hundarna. Vad finns det för relevans i hans tillämpning av dominans och ledarskap? Vilka är hans träningsmetoder och finns det effekter med träningen som inte ses vid sändningen men som kan visa sig senare? Vad finns det för alternativ till Cesars sätt att arbeta?
Trots att jag hade åsikter om Cesars metoder redan innan arbetet gick jag in i det med ett öppet sinne. Jag började med att se på hela första säsongen och till varje avsnitt följde jag ett protokoll där jag bland annat skrev ner vad Cesar gjorde, hur hundarna betedde sig, vad Cesar sa och hur ägarna reagerade. Därtill studerade jag samtliga klipp på hans sida och gick igenom ett par avsnitt som blivit särskilt omdiskuterade. Jag läste även hans bok Ledarskap med Cesar, plöjde igenom mängder av artiklar om honom och följde upp avsnitten jag sett i hans bok The ultimate episode guide som sammanfattar avsnitt för avsnitt (ibland med uppföljningsinfo). Arbetet slutade på tjugofem sidor och det är svårt att sammanfatta allting här på bloggen. Det blir inte rättvisande om jag tvingas välja vilken del av det jag ska skriva om, allt är så intressant och utan helheten riskerar jag att förmedla en skev bild.
Cesar Millan har gjort mycket gott för hundarnas situation. Han har fått mängder av amerikaner att börja motionera sina hundar och han har givit dödsdömda hundar en ny chans i livet. Han har fått människor att adoptera istället för att köpa valpar från uppfödare i en värld där hundratusentals hundar dödas varje år och han har försökt få folk att engagera sig i sina hundar. Tyvärr har han också bidragit till att ta hundträningen femtio år bakåt i tiden. Cesar Millan förespråkar ett sätt att se på och förhålla sig till hundar som inte har någon modern forskning som stöd. Den dominanshypotes han lutar sig emot har motbevisats av flera etologer som studerat vilda vargar, tama och förvildade hundar. Men det handlar inte bara om dominans, Cesar gör mer än att vilseleda sina tittare att de måste dominera sina fyrfota vänner för att få frid i huset. För folk som ser Dog Whisperer framstår det som att problem som hundarna dragits med i flera år går att lösa i ett koppelknyck och att vissa hundar bara blir lugna om de tvingas till underkastelse. Det här har en förödande effekt på helt vanliga relationer och på hundar med väldigt vanliga problembeteende eftersom människor är benägna att ta till sig saker de ser på TV. När deras hund skäller på andra hundar och de inte får någon annan vägledning än att rycka i kopplet eller lägga den på rygg så spelar det ingen roll att disclaimern säger ”Don’t try this at home”.
Min förhoppning är att debatten om Cesar Millans metoder blir sakligare och ärligare. Jag hoppas att alla som är intresserade av ämnet läser på om vad han faktiskt gör, hur det påverkar hundarna och därefter bestämmer sig om det är något de tycker är önskvärt. En bra början kan vara att läsa arbetet här.
Håller du inte med om något jag skrivit, eller har jag missat att ta upp något i sammanhanget? Jag har för avsikt att fortsätta granska den hundträning vi ser på TV men jag tar tacksamt emot tips från alla er där ute. Kommentera gärna och skriv vad ni tycker. Jag vill höra kommentarer från alla oavsett vad ni har för åsikt om Cesar!
Kanonbra skrivet!
SvaraRaderaJag måste nämna att jag blir störd av att du skriver att han använder gamla metoder med sin träning, här är en rad av vad du nämner ( Cesar Millan förespråkar ett sätt att se på och förhålla sig till hundar som inte har någon modern forskning som stöd.) Är du en som bara stödjer dig på vad som har forskats på mm, det finns saker som det har forskats på & som det påståtts att det inte var bra & sedan efter några år så är det en ny forskning som kommer & som har fått fram att det var inte så dåligt utan bra.
SvaraRaderaMan får ej glömma att vi alla är av olika åsikter det är så människan är skapt, jag tycker att han har gjort ett bra jobb med att förmedla ex att man ska ta en hemlös hund, vad är det du vill ha fram ?? att han är dålig ? Nä sånt här dravel gör inte mig klokare, kom med nått konkret, nått som man vet poängen på.. Ramona..
tjena! cesar har gjort enormt mycke positivt för hundarna i usa (som du själv skriver)men det har blivit ett jävla kapitalism jippo, ska lusläsa ditt examens arbetet å återkomma med en ärlig synpunkt,har själv tagit över hundar av lite så kallat tuffare raser (pitbullar amstaffar m.m) å den ständiga kommentaren är. en sån hund måste man vara hård å dominant med, väldigt tröttsam attityd, för oftast är det tvärtom
SvaraRaderavissa av Cesars metoder måste jag nog ändå säga funkar även fast jag kanske inte direkt kan hålla med om allt han gör. vissa grejer är ju direkt kränkande för hundarna. personligen föredrar jag ömsesidig respekt mellan ägare och hund. och det uppnår man genom att vara konsekvent och lugn mot hunden. en glad hund innebär en glad ägare.
SvaraRaderabra skrivet och det skulle vara intressant om man fick ta del av ditt arbete tex via en pdf-länk .
@ Krille: Följ länken, som du hittar vid "En bra början kan vara att läsa arbetet HÄR"... MYCKET läsvärt!
SvaraRaderaKanonbra jobbat och verkligen superbra skrivet, Rasmus! Håller helt med dig! =)) You go!!
Måste vara nåt av de tråkigaste jag läst o ren avundsjuka,Han gör inte som vi så han måste göra fel!!!
SvaraRaderaMycket bra skrivet! Är otroligt trött på det ständiga samt förlegade tjatandet om 'dominans' i hundträningssammanhang.
SvaraRaderaOtroligt bra skrivet! Vetenskapligt, sakligt och baserat på forskning om hundars beteende. Detta borde alla som är intresserade av hundträning och hundars välmående läsa!
SvaraRaderaRamona:
SvaraRaderaMed gamla metoder menar jag metoder som bygger på en hundsyn som inte har något stöd i aktuell forskning. Förr i tiden trodde man att jorden var platt -det var den inte. För inte lika längesen trodde man att tikarna uppfostrade sina valpar genom att bita dem och att det fanns en rangordning bland vargar och hundar som byggde på att en ledare med tillrättavisningar höll flocken under kontroll. Detta är enligt etologer som studerat vargar och hundar en felaktig bild. Naturen fungerar inte så och om man då bygger sin "rehabilitering" på den bilden så har man ett förlegat sätt att jobba.
Jag bygger min hundsyn och mina metoder på vetenskapliga studier och i de fall forskning saknas på mitt sunda förnuft. Det innebär att jag omvärderar min hundsyn när nya rön dyker upp. Det tycker jag är alla seriösa hundtränares ansvar för annars är man en oseriös skojare. Man kan ju inte stå och säga saker som inte stämmer.
Vi är alla av olika åsikter det är jag fullt medveten om, därför har jag inte byggt mitt arbete på åsikter utan på vad Cesar gör och hur det inlärningspsykologiskt påverkar hundarna. Det är inte något jag tycker utan något som följer en väldigt tydlig och vedertagen modell. Jag tycker man ska ta ställning till Cesar först när man vet vad han gör, hur det påverkar hundarna, om det finns vetenskapliga belägg för det han gör och om det finns andra sätt som man tycker är bättre.
Och som jag säger i arbetet: Cesar har gjort bra saker, men det är han inte ensam om. Mängder av hundtränare säger precis samma sak vad gäller adoption tex.
Niclas: Mycket av det han gör fungerar absolut, men det är högst tillfälligt och med konsekvenser som jag inte ställer upp på och som jag tror få människor önskar sig.
Anonym: Det är intressant att du tycker arbetet var det tråkigaste du läst med tanke på att det handlar om Cesar. Arbetet är ju i princip en förklarande variant av att se på serien, och den brukar ju de flesta tycka är rätt underhållande. Jag hade kunnat erkänna att det låtit som avundsjuka om jag sagt "Cesar är ful och äcklig och har ingen hjärna" och inte kommit med alternativ till hans metoder. Nu tycker jag att jag förklarat väldigt sakligt vad jag anser om hans metoder och vad jag tror är bättre sätt att jobba. Ödmjukhet heter det, testa nån dag!
"Anonym" har uppenbarligen inte läst hundbeteendevetenskap. Och känner tydligen inte till djurskyddslagen heller.
SvaraRaderaBra initiativ och bra skrivet. Jag ser fram emot att läsa din uppsats och hoppas att den kommer vara en ögonöppnare för många.
SvaraRaderaRättelse: Jag skrev ett par rader till Niclas i mitt svar här uppe men det var svar på Krilles kommentar. Kul att ni skriver!
SvaraRaderaJag har inte hunnit läsa hela uppsatsen (men ska absolut göra det vid tillfälle).
SvaraRaderaPå Aktiv Hund har CM inte så många fans men den här tråden kanske kan intressera dig?
http://www.aktivhund.se/hundforum/viewtopic.php?f=64&t=21911&st=0&sk=t&sd=a&start=70
Jag har inte läst hela och det är rätt tjafsigt emellanåt. Som det blir när saker baseras på tyckande snarare än sakklighet...
Vill inte tipsa om ditt arbete utan ditt medgivande men du kanske själv vill lägga en länk där?
Klick och gonatt!
nu har jag lusläst ditt examens arbete, vet inte var jag ska börja , men tycker att det är välskrivet och att du har bra alternativa arbetsmetoder å kommentarer.du skriver också in det du tycker är positivt(att han fått amerikanerna att motionera, adoptera m.m)
SvaraRaderaen sak har man ju märkt, det finns 2 läger inom hundfolk. (minst) några som kör dom gamla beprövade metoderna. och dom oftast lite yngre , som gärna provar nya metoder. förhoppningsvis kommer det forskas å studeras en väldig massa mer om etologi och psykologi inom hund. och till slut kommer stackelkoppel elhalsband alpharullningar var ett minne blott. och kanske cesars tv jippo.det är många som tror att positiv förstärkning handlar om att bara springa runt å klicka hela tiden , men det är så mycke mer, med öppet sinne och lust att lära sig mer . kan man hitta arbets sätt i det man minst tror på.det har jag gjort.det blev inte mycke kritik. jag får väl hitta på att du hade fult typsnitt =)
ps har du några bra böcker att tipsa om får du gärna slänga upp några till på bloggen
Jessica: Sprid gärna arbetet hejvilt. Hänvisa till bloggen bara så det blir lite liv i luckan!
SvaraRaderaNiclas: Kul att du läst men alltså... typsnittet? Jag är för fan grafiker och valde det med omsorg ;)
http://www.aktivhund.se/hundforum/viewtopic.php?f=64&t=21911
SvaraRaderahttp://www.aktivhund.se/hundforum/viewtopic.php?f=59&t=30182
Nu har jag läst drygt halva, fortsätter imorgon!
Mycket bra text!
SvaraRaderaJag har själv en hund med hund/barnaggressionsproblem som precis tagit sina första stapplande steg mot förbättring. Inte via bestraffning, alfarullning osv utan med positiv förstärkning, lagom gränssättning, mycket motion och kärlek.
Cesar verkar ju vara en trevlig kille liksom. Glad, trevlig och nästan sådär yoga/new-age-lugn. Kollade faktiskt för första gången på CM för ett tag sen (var nu för 3 månader sen, precis när hunden kom hit, hon är omplacerad). Hade aldrig sett det och tänkte jag kunde få hjälp. Och visst är det lätt att börja fundera - kanske borde jag testa detta. Som du säger, när man själv har en hund som man har sina problem med, så är det lätt att känna hopplöshet. Min hund gjorde ett utfall på en annan liten hund det första hon gjorde när hon kom hit när jag var dum nog att testa om det skulle funka. Sen den dagen går jag omkring med en stor skam i kroppen. Så tror jag många känner. Och så kommer andra hundägare och säger "Ja men dom kan väl få hälsa, min hund är sååå snäll och det gör inget om hon säger åt lite". Och visst, jag förstår också att hundaggression inte botas av att för alltid undvika andra hundar, men det är svårt. Det är också ett människoproblem - vad JAG gör för att undvika skammen. Hur kul är det att vara "dom som har den där arga hunden" som alla i kvarteret pratar om.
När min hund nu förbättrat sig och faktiskt för första gången på 4 år lyckats göra några lyckade hundmöten med säkra, trygga hundar så känner jag den där stoltheten istället i min kropp - "HON GJORDE DET! DET GICK! YES!". Så många av våra känslor projiceras genom hundarna. Jag önskar att det fanns större förståelse för människorna med hundar med problem. Många sliter häcken av sig för att hunden ska få ett så bra liv som möjligt. De ger inte upp trots att alla andras hundar glatt leker med allt och alla andra. Många av dem är de bästa hund-ledarna jag träffat.
Hursomhelst, det här blev långt. Ville bara säga att det var en jättebra text och du kommer nog bli en utmärkt instruktör!
Bästa till dig.
Nora:
SvaraRaderaPrecis det du skriver känner jag igen så mycket. Träffar folk hela tiden som berättar samma sak och känner igen skammen från mitt eget hundliv. Det är så hemskt att folk ska gå runt och känna så, särskilt när informationen till vanliga hussar och mattar är så fruktansvärt dålig.
Vet inte om det kanske är gamla nyheter för dig men vi jobbar mycket med just hundmötesproblematiken i Malmö nu. Vi har en förening som heter Malmö Hundkamrater som arrangerar hundpromenader för alla hundar som behöver hjälp att bli trygga med hundmöten. Det är kanske inte nåt unikt sätt att jobba men jag tycker det funkar väldigt bra! Läs lite mer på http://rplushundskola.blogspot.com/2010/12/jag-alskar-att-ha-fel.html
Och kontakta mig gärna om du undrar nåt: rplushundskola@gmail.com
Vore kul om fler drog igång liknande promenader där de bor!
Lycka till med din hund, du verkar ju helt klart va på rätt spår!
Hej Rasmus! Såg först nu att du skrivit i min blogg också, det är jag som har skrivit här tidigare, och mycket riktigt träffades vi som hastigast på ADC! Jag ser fram emot att följa ditt arbete i framtiden och hoppas att den kunskap som kommer fram mer och mer gör att majoriteten (alla?) hundprogram skrotas.
SvaraRaderaBra jobbat!
Maria
om vi hund ägare slutar att bry oss om vad alla andra tycker om våra hundar. bara släpper den pressen att vi ska ha perfekta hundar som alltid uppför sig perfekt.så blir hundlivet väldigt mycke enklare, min egen mor på 66år som bor långt ute på landet. där tuffaste modet är lantmänna keps å stövlar. kan inte med att ta på sin hund ett regn/vinter täcke för hon tycker det är pinsamt. vilket gör att hon inte ger sin hund tillräckligt med motion och stimulans(lång päls smuts m.m ) vilket gör att han blir understimulerad och helt odräglig, sen skäms hon när hon får besök av vänner eller grannar, ringer mig å frågar om jag kan hjälpa henne, och säger .det är nog fel på min hund.helt otroligt,skit i vad andra tycker å njut av hunden istället. självklart ska man försöka träna bort dåliga beteenden hos hundarna , men inte för att man skäms över den.utan för att hunden ska kunna ha det bra.
SvaraRaderase det som en rolig utmaning, måste vara väldigt tråkigt att ha en hund som är så där perfekt,vad ska man göra med den då =)
Om ni tycker att Cesar Milan använder hårda metoder så tycker jag att ni ska göra ett studiebesök i jakt- vall och skyddshundsträning. DÄR kan vi börja prata om hårda och orättvisa metoder. Vi borde försöka göra nåt åt det som i många fall definitivt bryter mot svensk djurskyddslag. Cesars korrigeringar är en mild vårbris i jämförelse!
SvaraRaderaAnonym: Det ena utesluter knappast det andra, tvärtom. Genom att arbeta mot alla som utsätter djur för lidande, hot eller tvång och erbjuder ett alternativ som är byggt på positiv förstärkning och kommunikation så tror jag att man kommer närmare målet. Det finns ingen poäng i att försöka "mäta" vilket som är värst och välja det minst dåliga när det finns sätt som är trevliga för både hund och människa.
SvaraRaderaJag blir så glad när jag läser det här, förstår inte att han fått en sån genomslagskraft. Förödande för alla. Ni som använder er av Cesars metoder skulle jag inte vilja ha som föräldrar.
SvaraRaderaDominans, dummaste jag hört.
Mycket intressant uppsats och ett roligt exarbete! Jag håller dock inte med dig i flertalet slutsatser.
SvaraRaderaFör det första: Det behövs utredas mer vad som är skillnaden mellan korrigering och positiv bestraffning. Om positiv bestraffning är: "Att man lägger till något hunden inte vill ha för att beteende ska minska", så tänker jag mig korrigering som: "Att man "stör" eller "blockerar" hunden när den laddar upp inför ett oönskad beteende, t.ex. ett utfall". Cesar korrigerar, men bestraffar inte, enligt hans egen vokabulär. Om du i stycket om Opie byter ut ordet "bestaffning" (som förekommer 11 gånger i din text) mot "korrigering", så får texten en helt annan innebörd i mina ögon (och sådan lydelse som jag uppfattar Cesars metoder).
För det andra: Dina egna slutsatser om resultaten, t.ex. att Nunu kommer sannolikt gå direkt till att bita, Kane kommer med sannolikhet fortfarande tycka golv är lika obehagliga och kommer inte gå på golv utan koppel och Josh kommer bli än svårare att trimma i framtiden och ha ännu mer bristande förtroende för människor, tycker jag är ogrundade. Vet du hur de hundarna är idag? Vad jag sett i olika uppföljningar så har det funkat bra. Nunu biter inte någon längre, Kane går glatt på glatta golv och Josh låter sig gärna trimmas. De tre hundarna verkar ha fått ett betydligt bättre liv efter Cesar, än vad de hade före Cesar. (Å andra sidan har jag själv inte frågat vederbörande direkt om det är sant utan gått på uppföljningsavsnitt på TV:n, så jag kan ju ha blivit lurad).
För det tredje: Jag tror inte att metoderna orsakar skador som du hävdar: "Cesars "bett" är en påminnelse om att mycket värre saker kan hända", "En alfarullning kan ge psykiska skador för livet", "I takt med att hunden lär sig härda ut bestraffningen (korrigeringen) måste den bli hårdare och hårdare och fortsätta hela hundans liv", "Cesars behandling av Emily går ut på att bryta ned henne bit för bit" och "Den här typen av träningsmetoder skapar en osäkerhet hos hundar och deras självförtroende tar stryk". Jag är övertygad om att hundar klarar korrigeringarna jättebra utan att bli knäckta. Det kan gå väldigt hårt till i hundflockar också, och om hundarna hade blivit "knäckta" av det hade arten gått under för länge sedan. Även en vanlig skogspromenad kan orsaka massa obehag, t.ex. fall, slag, grejer som fastnat i pälsen, höga ljud, kallt vatten, insektsbett, pinnar i tassarna, brutna klor osv. Hundar är härdiga och inte speciellt lättknäckta, anser jag.
För det fjärde: Cesar har ingen akademisk utbildning och du menar att hans metoder är ogrundade. Jag håller inte med. Cesar kommer fårn ett land där hundar lever så "naturligt" som det går. De vandrar omkring i löst sammanhållen gemenskap. I sådana länder (jag har varit på åtskilliga sådana platser)ser man ALDRIG några Nunu, Kane, Opie, Flirt, Ruby, Boomer eller Emily. Cesar har studerat normala balanserade hundar i 20 år och försöker efterlikna normala hundmetoder i konfliktsituationer i sin metod. Han lyckas mycket väl, tycker jag. Särskilt anmärkningsvärt är det att han kommit fram till en fungerande metod TROTS att han inte har någon utbildning. Allt är baserat på empiriska studier. Det tycker jag är en kvalitetsstämpel och stärker hans trovärdighet snarare än sänker den.
SvaraRaderaSlutligen: Ja, Cesars metoder är något av "quick-fix". I en del fall går det säkert åt skogen också. Men när jag läser dina förslag på lösningar kan jag ser jag dem som extrema "slow-fix" som innebär en väldans massa träningstid och därtill ger ett osäkert resultat. Läste om tjejen här ovan som fått till ett normalt hundmöte med sin hund efter 4 ÅR! Herregud! DET hade inte jag varit nöjd med! Om det ska ta ett halvt hundliv att komma ett litet steg på vägen, föredrar jag definitivt Cesars metoder.
PS: Jag tycker faktiskt inte att hundarna i Cesars center eller klienterna i hemmen som fått ta del av Cesars metoder ser olyckliga och miserabla ut. Jag tycker de hade ett sjugånger värre liv före "behandlingen".....
Att Cesar-liknande metoder baserade på straff (eller korrigering av felbeteenden då) kan funkar är absolut sant. Min far använde sig av detta förhållningssätt på mig som liten avseende det mesta. Fly förbannad blev han (ja, då var han obehaglig) om jag inte klarade av mattetalen (han var bra på matte så det var jag också tvungen att vara) snabbt och rätt i hemläxan och påföljande positiv bestraffning kom som ett brev på posten om jag gjorde dåligt ifrån mig på proven, eller något annat. Jag lärde mig hålla god min (började jag "fjanta" mig blev han ännu obehagligare) och framförallt INTE GÖRA MISSTAG. Om jag ändå misslyckades var jag ett kaos inombords, ont i magen och försökte undvika att det kom fram att jag misslyckats. Idag är jag 29 år och har valt utbildningar efter kriteriet att det inte får förekomma någon mer matematik. Jag klarar det inte.
SvaraRaderaDet krävs inte mycket hjärna för att göra på detta sätt. Pappa fick mig att nå önskvärda resultat, men på vissa plan är jag förstörd pga tillvägagångssättet. Även om detta förstås inte syns utåt. Men sätt mig på ett matteprov och beroende på dagsformen bryter jag ihop fullständigt.
En kort period när jag läste upp betyg var matte obligatoriskt igen och jag fick en fantastiskt duktig lärare som jag närmast kan beskriva arbetade R+ P-. Allt bara föll på plats och jag begrep matematiken som aldrig förr och i riktigt ljusa stunder fann jag det väldigt roligt. Det var ingen katastrof att göra fel eller inte fatta direkt. Den korta perioden väger dock inte upp alla eländesåren, tyvärr, jag hade behövt mycket mer tid med henne.
Så jag tror absolut på R+ P-. Jag har också sett folk som jobbar R- P+ med sina och andras hundar och är mycket duktiga på det. Cesar är inte det.
Din uppsats är underbar..tycker inte alls om ceasar millan fattar inte varför han blivit så populär...jo för många hundägare tror man måste ta till våld och dominans för att få en trevlig hund...det tror inte jag på alls..bara kärlek ger jag min hund och har en superfin en..
SvaraRaderaDu utgår från att ingenting mer än det som redovisas i programmen är det som sker. Märkligt. Man behöver inte se många program förrän man inser att det ligger en filosofi bakom, som Cesar tyvärr inte går närmare in på. Men den finns där och han är inte ensam om den.
SvaraRaderaI korthet går filosofin ut på att en hund ska leva ett tryggt liv bakom en ledare som tar ansvar för varje situation som kan upplevas som obehaglig för hunden. Dit hör hundmöten. Filosofin går inte ut på ett ständigt krig om ledarskapet som du vill göra det till. Tvärtom går den ut på att en hund INTE vill ha ledarskapet. En hund som inte tycker att dess människan hanterar kritiska situationer på ett kompetent sätt, tex hundmöten, går in och försöker lösa det så som hundar löser det, för flockens skull. Resultatet fungerar ibland inte i människors värld.
Något som är signifikant för Cesar, och andra som ser på hunden som han, och som han upprepar hela tiden och som du fnyser åt är hans totala lugn i varje situation. Där ligger hemligheten. Sorry för oss människor, men många av oss är inte lämpliga att ha hund, och vi har det ändå. Och ofta fel ras. Du tycker mer synd om människorna som inte vill inse sina egna tillkortakommanden, än hundar som går in och försöker täcka upp för sina ägares brister. Det finns hundar som somnar och sover flera dygn när deras ägare går in och talar om för hunden att "nu tar jag över ansvaret, du kan lägga dig och sova, och du kan vara trygg hos mig". Hundar som inte sovit på åratal.
Jag har själv en omplaceringshund. Jag försökte belöna till rätt beteende, inkl. klicker, tex hundmöten. Vi hade jättekul, rallylydnad, shaping. Men han förändrades i takt med att jag matade på med belöningar. Det slutade med att han bet andra hundar och nafsade mina barn i ansiktet. Jag underskattade betydelsen av mat i hans ögon. Och överskattade min kärlek.
Jag sökte en annan väg, utan belöning. Idag är det jag som försvarar honom mot andra hundar. Ja, jag gör en Cesar-kick vid hundmöten, inte på min hund, utan på främmande hundar som gått ur händerna på sina godistyngda ägare. Jag kunde sluta rycka i kopplet. Idag går han i skydd bakom mig vid hundmöten istället för att rusa fram med ett rytande för att försvara mig. Det är inget jag har lärt honom, jag har inte ens ett kommando!
Och om det hala golvet och dina antaganden - Min hund var rädd för trappor. I en extrem spiraltrappa tog den hundexpert, som jag vände mig till, ett stadigt tag i kopplet, väntade ut hunden genom den ångest min hund byggt upp genom alla år, och genom att bara tre gånger hålla stadigt emot när min hund arbetade sig igenom åratal av ångest, löste han upp problemet (för, som han sa, "Trappor ÄR inte farliga"). Hunden går nu uppför denna trappa och alla andra trappor utan problem, med eller utan koppel, och med en viss förtjusning över sin nya färdighet. Det tog tio minuter. "Tänk om man kunde lösa upp människors ångest så lätt" sa han efteråt. Jag hade själv försökt lösa upp problemet med hjälp av godis och kärlek under flera månader.
Jag som sett min hund uppfostra valpar och unghundar vet att hundar tål mycket mer än vi människor vill tro, OM man gör rätt, (min hund gör rätt, han vet att tikar inte biter sina valpar, och han gör inte det själv heller!)
Att hålla band på mitt humör, och mina hjärtslag gör jag gärna för min hund, för min hund mår bättre idag än han gjort under sitt femåriga liv.
Jag håller med Cesar om att belöning, godis, klicker funkar, sett ur människors synvinkel, på hundar som inte är som min hund. Den hundkonsult jag vände mig till går ett steg längre, han säger att det fungerar inte på någon hund, det är bara vi människor som tror det. Antingen vänder hunden frustrationen utåt (som min hund) eller så vänder hunden frustrationen inåt (det är dom hundarna som du tror dina metoder funkar på)
Nina med Wollie
Har läst kommentarer, dina länkar som du lagt in i tidningen under gångna helgen men inte orkat läsa igenom hela ditt arbete. Har en fråga: Hur gör man med en hund som i en låst situation, t ex hundmöte, då inte hunden är nårbar för att den är antingen så rädd för hunden den möter, eller så aggressiv/rädd för hunden den möter att inget godis, leksak, kallande, lockande, dragandes i koppel, ryck i koppel, dominans hjälper? Spelar ingen roll att man gör förebyggande arbete på det genom att distrahera med godis eller lek vid möten, eller dominans eller lydnad. Den dagen du inte har godis/leksak med dig och mötande hund signalerar osäkerhet så hänger hunden fram i kopplet igen. Hur bryter man då låsningen? Hur lär man den hunden att även utan leksak/godis går det bra att möta en annan hund? Detta måste gå ganska snabbt att fixa för att promenaderna inte ska bli ett helvete för hunden eller ägaren, så enkelt är det. Har du en lösning eller tanke om det?
SvaraRaderaAtt ha en hund som är jobbig vid möten av olika anledningar är inte bara för att man dominerat eller skött det dåligt - det hänger också på gener/mentalitet, erfarenhet av möten, av andra hundar. Det är inte alltid bara förarens "fel" som gjort hunden osäker. Som ägare kan man inte vara ansvarig för andras idioti genom att de låter sina hundar komma fram. Tyvärr.
Sen får man inte glömma att smärta kan visa sig i ett ändrat beteende hos sin hund...nämns inte någonstans här vad jag kan se, men vet att Cesar nämner det ofta i sitt program att det ska självklart kollas upp.
Och än en gång, alla dessa metoder alla pratar om!! Varför metoder!? Det är individer vi tränar och umgås med, hundar=djur alltså inte människor. De lever i nuet, inte i dåtid, och de bygger minnesbilder på olika sätt. En del sparar inte obehagliga minnesbilder, andra sparar allt. En del hundar tar det "obehagliga" för att nå sitt mål t ex att för 100:ade gången ta maten från matbordet även om de får likadan mat i en skål på golvet. Hur gör man? vad gör man? Låser in hunden medans man äter?
Ja, jag vet inte... finns så många som vet och kan och tänker och läser vetenskapliga studier hit och dit och glömmer bort själva tänket människa-djur i harmoni. En bra relation med sin hund måste ju vara målet, och dit kommer man på olika sätt!
Sara och Sina
Ni som kritiserar Ceasar och hans hundprogram dumförklarar ofta oss tittare som ser programmen. Varför skulle vi vara mer obildade och okunnigare inom hund än vad tex du anser dig själv att vara. Jag följer hans program, läser hans och även andra hundtränares böcker för att jag vill lära mig det BÄSTA från alla. Idiotförklara inte alla, är det någon som borde dumförklaras är det NI som tror att det enda som sker är det som visas udner programmet som är 1 h långt med flera avsnitt i samma. Rehabiliteringen och träningen kan ta allt från någhra miniuter till flera år och det påvisar han ofta. Att såna som du väljer att se och höra endast det ni vill är synd ocgh drabbar mest er själva negativt då ni missar chansen att lära era nya tillvägagåmgssätt att hjälpa hundar. Ceasar och vi som följer honom är öppna för att lära oss av ALLA som har något att bidra med gällande hundkunskap, att vara trångsynt och hjälper varken dig eller hundarna!!!
SvaraRaderaVian: "Nya tillvägagångssätt"? Jo, det är därför så många hundtränare (och hundägare) gått över till andra sätt att träna och uppfostra hund än hur Cesar gör det - det var brukligt att hantera hundar så för 20 år sedan och gjordes av de flesta hundtränare och ägare, (däribland min familj och jag själv), så det är inget nytt eller unikt för Cesar, däremot konstaterat flera gånger om att det kan göra mer skada än nytta. Jag pratar då om tillvägagångssättet, inte själva filosofin med att en hund behöver uppfostran, motion och kärlek. Själva dominansteorin som sådan är dock övergiven som en giltig teori människa och hund emellan.
SvaraRaderaDe här är bara avundsjuka på hur bra ceasar är. Om ni har sätt programet så skulle ni inse att de inte är ceasar som stryper hunden, utan hunden drar och stryper då sig själv. Dessutom slår han inte hundarna han ger dom en knuff på rumpan för att få deras uppmärksamhet! Det han gör visar iallafall resultat.
SvaraRaderaHej Rasmus!
SvaraRaderaMitt namn är Besnik Duraku och driver ett konsult och rehabiliterings center för hundar i centrala Malmö. Vi har aldrig träffats men vetskap om dig har jag via människor som har fått din hjälpt samt dina ständiga protester mot (enligt mig den absolut bästa beteendevetaren) Cesar Millan. Jag såg dig dessutom tillsammans med 4 eller 5 andra utanför Cesars show på Malmö Arena den 14 maj 2011, då ni protesterade mot en hund expert (som inte har en akademisk utbildning) men som har hjälpt 100 tusentals människor världen runt. Undrar bara varför du är så hatiskt mot en person vars metodet är betydligt snabbare och mycket mer trovärdiga än det du förespråkar. Den lärdomen jag har om hundar har jag fått av Cesar Millan och arbetar ENDAST med hans metodet och har fått en enorm tacksamhet av både från dina "kunder" samt många många fler. Jag har häller ingen någon akademiskt utbildning men vettet att förstå rätt och fel, bra och dåligt har jag.
Ordet Dominans.
Ett dominant anlag är ett begrepp inom genetiken som innebär att det för vissa egenskaper räcker med att en individ fått ett arvsanlag från den ena föräldern för att egenskapen skall visa sig. Motsatsen är ett recessivt anlag, som "viker sig" för ett dominant anlag och därmed bara visar sig om det ärvs från båda föräldrarna.
Ett gått råd Rasmus!
Försök att vara stolt över dina egna prestationer och smutskasta inte andras.
Hundcoachen Besnik Duraku.
Hej Rasmus!
SvaraRaderaNu är jag lite sent ute med den här kommentaren men jag ramlade över ditt inlägg på Google av en slump.
Fantastiskt. Efter att mer och mer ha börjat tappa hoppet är inlägg som dina det som lyckas vända en dålig dag till en bättre. Väldigt bra skrivet!
Besnik > Deprimerande att man kan kalla sig för hundcoach utan att ha en modern och uppdaterad utbildning i bagaget. Jag drar den slutsatsen då ALL modern kunskap om hundar och hundars beteende säger mot det du skriver. Och att kalla CM för den "absolut bästa beteendevetaren" är ju fascinerande i sig.
Han säger själv att alla metoder han använder inte passar på alla hundar och att man ska rådgöra med experter om man har stora problem.
SvaraRaderaSkyll dig själv om du är så dum att du inte förstått det själv och hoppar till förhastade slutsatser.
Cesar individanpassar sin rehabilitering.
Rasmus, jag ramlade in här av en slump men kände att jag var tvungen att skriva något då ditt inlägg är intressant även om detta är ett par år sedan nu.
SvaraRaderaDet jag stör mig så oerhört på är den missuppfattade synen ni "moderna" instruktörer har.
Djur utvecklas inte, punkt. Det är primitiva varelser och agerar därefter. Att därför försöka anamma ett påhittat alternativ som vi människor "tänker är bra" är väldigt konstigt för mig. Det är lite som att ni fått en helt annan världsuppfattning om att "det här är mycket bättre".
Vi tar några exempel som du anser CM gör fel eller kallas "omodernt":
Föreställ dig en unge som skriker. Varför skriker han eller hon och hur löser vi det?
Det ni påvisar är att via positiv förändring i beteendet göra skillnad. Ok, fine. Men hur fungerar det? Det ni säger är att man ska visa positiva alternativa sätt att förändra beteendet. Så om jag låter han springa iväg och leka och sedan belöna honom så har jag visat att man kan göra det istället för att skrika. Nja, det är inte särskilt bra men väldigt positivt!
Hur gör han i samma situation nästa gång? Ska någon låta han leka och ge honom godis varje gång han skriker? Det är inte ett bra beteende. Vi måste lära oss VAD man får göra och INTE får göra. Det kallas regler och finns t ex för oss människor i form av LAG för att visa vad som är rätt och fel.
Så det CM säger är att via min energi och kroppskontroll visar att jag är ledaren i flocken, för det är det hunden är - en medlem i min familj (alltså flock).
Se det här avsnittet, väldigt intressant. En labrador som ser ut att vara hur lycklig som helst men när han får mat så är det något som händer. Se hur CM anför sig mot hunden vid första ögonblicket: http://www.youtube.com/watch?v=WInYxum2fU8#t=1547
Det är intressant. Han gör absolut ingenting men får sånt oerhört gensvar av hunden bara genom att vistas utanför grinden.
Vad det handlar om är att CM visar att han är inte rädd för hunden och att han är en starkare person och ledare, vilket gör att hunden blir underlägsen.
Han påvisar väldigt tydligt att en hund är inget man leker med, det är ett djur med ett primitivt beteende. Se bara när han ska ta bort matskålen, hunden visar väldigt mycket tänder och är i otroligt aggressivt tonläge. Det hunden visar är så mycket bevis på att "du ska ge fan i min mat, den är min".
Vilka slutsatser kan man dra till detta då? Jo, titta t ex på animal planet med dessa lejon: http://www.youtube.com/watch?v=WInYxum2fU8#t=1547
Det är otroligt primitivt, vem som får äta först och vem som är ledaren.
Finns det mat till alla så är alla nöjda.
Det ni gör är att överanalysera beteenden hos dessa djur och försöka anamma något som inte finns, för djur utvecklas inte, det är primitiva varelser.