Bokrecension: Bra relation

Det är sällan det släpps hundböcker som jag instinktivt känner att jag kommer vilja läsa och sen rekommendera till folk som bara orkar läsa en enda bok. Jag läser mycket hundböcker för egen del och har för det mesta någon invändning mot något i boken som gör att jag inte vill rekommendera den till någon som precis tagit hand om sin första hund. Ofta är det bara något stycke som jag tycker är meningslöst men som i sammanhanget blir kontraproduktivt. När jag hörde om boken Bra relation tyckte jag den lät intressant och det var den också. Men jag har några invändningar trots allt.

Boken bygger på en relationsmodell som författaren kallar TSB-Modellen, där TSB står för Trygghet, Samarbete och Bestämmande. Grunden är att alla tre komponenter, eller roller behövs för en trevlig vardag mellan hund och människa. Tryggheten är en roll som präglas av vänskap och trygghet, där hunden trivs med din närhet och har lätt att slappna av. Trygghetsrollen är också till för att få din hund att lättare komma över situationer som den upplevt som osäkra eller farliga och rollen står samtidigt för en värdegrund i er relation, där du tar ditt ansvar i att vara tydlig i kommunikationen och vad du utsätter hunden för. Rollen ska stärka hundens egen trygghet och självförtroende samtidigt som den gör er relation starkare.
Samarbetsrollen är den som gör det möjligt för er att hitta på grejer ihop. Både du och hunden får ut något riktigt roligt av att samarbeta och ju starkare den här rollen är desto lättare har du att motivera och instruera hunden. Om du arbetat flitigt med er samarbetsroll kommer hunden vilja lyssna på dig och förstå vad du vill att den ska göra, för att den tjänar på det. Det är ju roligt att jobba ihop!
Bestämmanderollen är en sista lösning om er samarbetsroll inte fungerat tillräckligt bra. Hunden kanske struntar i dina samarbetsinviter och vill varken komma, stanna eller lyssna på dig. Tanken med bestämmanderollen är att få hunden att ta in ditt budskap även om den egentligen inte vill det och hejda sig när du säger till den.

Författaren beskriver relationen som något föränderligt och förklarar hur de olika rollerna påverkar varandra. Om man har en stark samarbetsroll och en trygghetsroll som hunden känner sig bekväm med så behöver man sällan använda sig av bestämmanderollen. Och kanske är det här en av de grejer jag hänger upp mig på i boken. Där författaren förvisso beskriver trygghetsrollen och samarbetsrollen som de viktigaste och trevligaste bitarna får jag ändå intrycket av att bestämmanderollen måste finnas där och att den måste bygga på en konflikt. Jag tror att hundarna, under rätt förutsättningar är så pass intresserade av oss och så lättmotiverade att vi inte behöver göra en massa saker mot deras vilja. Jag tycker förstås att vi måste göra det som är bäst för hunden, ibland innebär det att vi gör saker de inte tycker om men oftast innebär det att vi anpassar allt vi kan anpassa efter deras förutsättningar så de kan klara av situationen och bjuda på det beteende vi vill ha. Vi slipper konflikt och kan istället belöna rätt beteende så att hunden lär sig vad vi vill att den ska göra istället för vad vi vill att den inte ska göra. För precis som författaren skriver tar de andra rollerna lite stryk varje gång bestämmanderollen måste användas.
Bestämmanderollen är för mig något som är en nödlösning när man varit klantig och missbedömt avstånd, överskattat sin egna förmåga eller krävt för mycket av sin hund. Om hunden vill fram till en annan hund och börjar dra eller vill äta något smaskigt den hittat på marken och slänger sig över det så är det för att vi inte givit den tillräcklig information tillräckligt tidigt. Vi har brustit i vår planering eller framförhållning och då kan vi inte med någon rätta bli hotfulla mot hunden. Även om boken känns väldigt långt från hårda fysiska bestraffningar, alfarullningar och annat omodernt trams som mycket väl kan tas upp i böcker trots att det är 2010 så finns hotet och tyvärr även bestraffningarna med. Det känns fruktansvärt onödigt och omodernt av en duktig hundtränare som Kenth Svartberg att överhuvudtaget ta upp vattenspruta, koppelryck och koppelkast som verktyg att använda mot sin hund. Även om han skriver en del om nackdelarna med fysisk bestraffning så tycker jag att han legitimerar dem genom att ta upp dem som ”hjälpmedel”. Hundägare är tyvärr väldigt kvicka med att hitta på nya sätt att bestraffa sina hundar och om erkända, ”positiva” och kunniga hundtränare dessutom kallar dem ”hjälpmedel” kommer de bli ännu mer benägna att blanda in bestraffningar i sin träning. Det här känns bara trist och onödigt och gör att jag tvekar över att rekommendera en annars väldigt bra bok till någon. Jag undrar också om författaren menar att det inte går att lära in en hämningssignal med positiv förstärkning.

Boken är trots allt genomtänkt, välarbetad och skriven på ett lätt sätt utan att förenkla för mycket. Den bygger på modern forskning och praktiskt arbete med hundar, något jag tror tilltalar väldigt många. Jag tror att boken skulle kunna vara bra som första bok, men även för de som haft hund hela livet. Den går in på allt från hur vi kan använda belöningar på ett ultimat sätt till tvärtemotinlärning (counter conditioning) och ensamhetsträning. Den går igenom de olika rollerna och hur TSB-modellen ska kunna fungera i vardagen. Om man redan uteslutit bestraffningar ur sin träningsfilosofi eller kan bortse från ett par sidor i boken så kan jag varmt rekommendera den. Du hittar boken på Canis.

Bra Relation är skriven av Kenth Svartberg som under många år tränat hundar, föreläst för och instruerat hundägare. Kenth har även tävlat i agility och lydnad och under åren kammat hem tre SM-guld i lydnad tillsammans med sina hundar. Han har forskat i hundbeteende och har en doktorsgrad i etologi.